Snabbare krav på arbete gör rehabiliteringen svårare för dem med allvarligast trauman. Det upplever personal på Röda korsets center för krigsskadade och torterade i Malmö.

– Drivet från etableringsuppdraget gör att man puttar ut folk i det som vissa inte klarar av, säger Barbro O´Connor, verksamhetschef på centret.

Syftet med uppdraget som arbetsförmedlingen fick av regeringen för två år sedan var att nyanlända flyktingar snabbare skulle få jobb. En stor del av ansvaret för nyanländas etablering flyttades då över från kommun till arbetsförmedling. Men detta har inneburit en negativ stress för de svårast traumatiserade och minskat möjligheten att anpassa behandlingen, menar Barbro O`Connor.

– Med det sätt som vi jobbade på innan började de här personerna stabiliseras efter fyra år. Då kunde vi långsamt anpassa aktiviteter utifrån vad personen klarar av. Nu är nivån för hög med stora krav på närvaro. Klarar man inte kraven så blir man utskriven och hamnar utanför, säger hon.

Maxtiden för inskrivning inom etableringsuppdraget är två år. En tid som nu har runnit ut för de första deltagarna som skrevs in. De som inte klarat kravet på arbete hänvisas till försörjningsstöd. En skarp ekonomisk kontrast till etableringsstödet.

– De får sin ekonomi halverad och det väcker samma hopplöshet och hjälplöshet som man upplevt under tortyr. Har du varit i en situation där du inte vet hur du ska överleva så kommer den känslan igen. Det blir hela ens existens som hotas.

Alicia Scalzotto är läkare på centret och oroar sig för att personer som hamnar utanför etableringsinsatserna saknar skyddsnät och får ta stort eget ansvar för att söka vård. Hon har mött flera personer som mår för dåligt för att delta i insatserna.

– Det är framför allt många somaliska kvinnor som är enormt traumatiserade. Den sista bilden de har med sig är att deras pappa får halsen avskuren med en machete. Då är det inte så lätt att ta sig an det som förväntas här. Många vet inte ens var de landar och sedan ska allt hända på en gång.

Hon tror att etableringsuppdraget kan hjälpa en viss grupp att snabbare få in en fot på arbetsmarknaden, men inte den grupp som mår sämst.

– Kanske hjälper det unga ambitiösa personer som är vana vid studier och som inte varit traumatiserade under så lång tid att snabbare få jobb, säger hon.

Barbro O´Connor tror att samarbete mellan vård och arbetsförmedling är viktigt men upplever att pressen på arbete har blivit större efter etableringsreformen. Målen kan ibland krocka med varandra menar hon och behandlingen måste få anpassas mer efter den enskilda personen.

– Vi kanske tycker att det är lyckat ur ett behandlingsperspektiv om personen fungerar bättre i det vanliga livet. Även om vissa handläggare på arbetsförmedlingen ser samma sak så finns inte utrymmet längre att anpassa behandlingen efter det behovet. Arbetsförmedlingen har sina pinnar som de måste räkna, hur många av deltagarna som kommer ut i jobb.