– Mitt intryck är att man i Sverige har gått lite efter den danska förebilden. Och här är det mycket strikta regler. Allt är inställt på att så fort som möjligt komma i arbete.

De allra flesta klienter som han träffar på det danska rehabiliterings- och forskningscentret för tortyroffer lider av kroniska smärtor från tortyr eller trauman. Detta tas det inte tillräckligt med hänsyn till från samhällets sida menar han.

– De måste ha rätt arbete. Här finns människor med kroniska smärtor under fötterna som blivit utsatta för tortyr med slag under fotsulorna. När dessa personer skickas till att samla sopor i en park i åtta timmar så funkar det inte.

När den nya lagen om etableringsinsatser kom till Sverige var Uwe Harlacher skeptisk. Att insatserna max skulle vara i 24 månader kallade han för överambitiöst.

– Det här är en skrivbordsprodukt. De människorna vi möter har blivit utsatta för hård press av Dansk Folkeparti att lära sig danska, men det har inte gett resultat – 90 procent av våra klienter är fortfarande i behov av tolk.

Om en hög andel av flyktingarna är traumatiserade är tidsplanen på två år orealistisk menar han. Det är dock för tidigt att säga vad etableringsuppdraget på arbetsförmedlingen inneburit för nyanländas möjligheter att snabbt komma i arbete i Sverige, menar Uwe Harlacher.

– På pappret ser det fint ut, man kan inte ha invändningar mot tanken att man aktiverar människor, men det är mycket förödande om det inte sker på rätt sätt.