– Högsta ledningen säger bara att vissa klarar det och vissa inte. Om det inte passar kan man gå, det är den tonen, säger Emma.

Hon är trött. Hon jobbar långa dagar och har svårt att hinna ses. Jobbet i serveringen har blivit tuffare med fler gäster per anställd och hon har fått ont i ena armen. De fackliga förhandlingarna på jobbet går segt.

– Det är helt ojämlika parter. Problemet är att facket i den här branschen är svagt och vi är de enda som kan påverka. Men lösningarna definieras helt av den andra sidan.

Hon jobbar på en av de största hotellkedjorna i Skåne. Just nu genomförs stora förändringar i organisationen. Men hur personalen påverkas har ingen räknat ut, förklarar hon.

– Innan man gör en sådan här förändring ska man göra en riskanalys, men inget sådant har gjorts.

Hon berättar att ledningen stolt visar upp pärmar med papper på arbetsmiljöarbete på personalträffar, men att arbetet i verkligheten inte hinns med.

– När man läser lagen så blir man glad. Enligt den ska ingen bli sjuk av sitt jobb. Alla säger att de har handlingsplaner, problemet är att facket som ska se efter att de följs har fullt upp med att ordna så att folks liv går ihop.

Antalet rum som ska städas varje dag har blivit fler. Personalen har fått fler gäster per arbetad timme att ta hand om. Schemaändringarna kommer med kort varsel.

– En person blev ombedd att ta semester i en vecka för att hotellet hade lite gäster. Argumentet var att han var fast anställd och fick vara beredd att ställa upp. Men det är ju tvärtom. Han har rätt till jobb.

Få anställda är insatta i det fackliga arbetet vilket gör att det inte finns tillräckligt mycket att sätta emot, menar hon. Kunskapen om rättigheterna är låg.

– Många är rädda att säga ifrån. Det finns inget arbetsmiljötänk inarbetat. Många har sin yrkesstolthet och struntar i att ta rast för att hinna med.

Hon berättar om kollegor med andan i halsen. Eller andra som har tappat lusten helt för att de inte hinner göra det de ska.

– Det är inte möjligt att göra något rätt. Det är jobbigt när man har ett jobb som man tycker om. Folk får ingen positiv feedback, de känner att de inte är bra nog.

Hon vet inte hur länge hon själv kommer orka vara kvar. Med vilja och mycket arbete så tror hon att villkoren kan förändras, men just nu känns det långt bort.

– Jag har valt jobbet för att jag tycker att det är roligt. Men det känns som att det blir mer och mer omöjligt att stanna. Folk blir sjuka. Jag tror att många som kan ta sig någon annanstans kommer att göra det. De som inte kan det kommer att bli kvar.