Han har inte bara uttryckt vördnad för Benito Mussolini och vid flera tillfällen gjort romersk hälsning inför Lazios hemmasupportrar, han har även öppet förklarat sig vara fascist, men snabbt tillagt: "Jag är inte rasist". Nu försöker di Canio tona ned betydelsen av sitt bruna förflutna, sedan personer i Sunderlands styrelse hoppat av i protest, genom att säga att fotboll är fotboll och politik är politik. Ja, så kan vi kanske se på saken, om det inte vore för det bredare spektrum som den globala fotbollsindustrin är en del av. På ägarsidan syns multinationella företag med korruption, löneslaveri och ryska oligarker, på supportersidan har man i Storbritannien riktat in sig på fotbollsläktarna för att värva missnöjda medborgare till British Defence League. Det är glädjande att etik och allas lika värde äntligen har börjat diskuteras inom fotbollens slutna värld. Alldeles för länge har den tillåtits leva efter egna lagar och bestämmelser.