De galna planerna får mig osökt att tänka på Hasseåtages Äppelkriget: Parkerna ska asfalteras, Korstaberget sprängas i luften och flera miljoner kubikmeter sten ska fylla ut Alnösundet för att skapa en containerhamn. Småhusägarna i området har lösts ut (vilket en fiffig Hasse Alfredson satte stopp för, då Gösta Ekman skulle köpa mark och fina byggnader) och man vill alltså demolera de anrika villorna. Kommunen har hos regeringen begärt tvångsinlösen av fastigheter.

En av de cirka 35 vackra villorna som hotas är Villa Solbacken från 1880-talet, en orörd idyll. I samtliga rum finns kakelugnar, dörrar, paneler, fönster och stuckatur, allt bevarat i original. En annan är Skogshyddan som köpts av Svenska Cellulosa Aktiebolaget för att området ska användas till en så kallad logistikpark. Denna ljuvliga byggnad skulle ha eldats upp den 27 februari, men tack vare överklagan måste man vänta i tre veckor innan beslutet vinner laga kraft. Byggnaden har utpekade kulturhistoriska värden och bör därför enligt lag sparas, ändå ämnar man alltså jämna den med marken.

Då Äppelkriget kom 1971 hade sedan 15 år otaliga ovärderliga 1600–1900-talsbyggnader i vårt land demolerats, och den brutala exploateringen kom att hålla på ytterligare en del år. Hur kan det än i dag finnas makthavare, vilka tycks sakna all känsla för skönhet och historia, som vill förinta det lilla som finns kvar av vackra byggnader? Har de inte påverkats det minsta av Hasseåtages briljanta film?