En del av de påtagliga förändringar som förväntas drabba världen, är baserade på avancerad modellering där nuvarande fysikaliska kunskaper om atmosfärens cirkulation och hur denna kan förändras på grund av människans utsläpp av växthusgaser. Dessa gaser har teoretisk en förmåga att absorbera den från jorden utgående långvågiga strålningen, och därigenom höja jordens temperatur.

Katastrofer har under sen tid drabbat allt fler människor då befolkningstätheten har ökat och därmed allt fler drabbas vid ett oväder, även om detta inte är värre än tidigare sådana. Än värre är att de finns få säkra platser att flytta till. Tillbaka i tiden undveks bosättning i områden, som erfarenhetsmässigt var utsatta för t.ex. översvämningar. Nu tvingas vi, med ett ständigt ökande befolkningstryck, acceptera bosättning även i katastrofdrabbade områden.

Fram till någon gång under1900-talet fanns fortfarande ett globalt utrymme för en befolkningstillväxt. Emmigrationen till USA och andra områden lättade befolkningstrycket i Europa. Sedan ett antal år finns det emellertid inget expansionsutrymme. Trots detta och stor arbetslöshet framhålls, märkligt nog, ett behov av en ökad befolkning för att trygga framtidens behov av arbetskraft.

Enligt beräkningar uppgår jordens befolkning nu till ca 7 miljarder och den beräknas inom en nära framtid öka till 9 miljarder. Enligt samma källa räcker den globala produktion av mat bara till för ca 5 miljarder människor. Underskottet på mark för jordbruksproduktion har medfört att ett stort antal människor lider av direkt brist på mat, något som många i Sverige tycks vara ovetande om.

Tillgängliga temperaturserier för många områden visar inte någon uppvärmning sedan 1930-talet. Temperaturen har varierat och fokuseras intresset på förändringen från 1970-talet och fram till 2000 visar data en uppvärmning. Beräknas skillnaden i temperatur mellan slutet av 1800-talet och temperaturen omkring 2000 erhålls en skillnad på ca 0,8 oC, ett värde som ofta anges som den globala uppvärmningen på grund av människan utsläpp av CO2. Den verkligt snabba uppvärmningen inträffade emellertid i början av 1900-talet innan människan i någon större utsträckning ökade atmosfärens koncentration av CO2.

Några långa temperaturserier visar att variationer i temperaturen förekommit även före slutet av 1800-talet. Sett över flera tusental år (data från iskärnor) har temperaturen varierat avsevärt och den har under de senaste ca 5000 åren långsamt sjunkit med ett par grader.

Såväl klimatets variabilitet över enstaka år som över hundratals år påverkar möjligheten att bedriva jordbruk i områden där förhållandena är marginella. Ett välkänt exempel är Sahelområdet (området söder om Sahara). Under gynnsamma förhållanden kan mycket folk livnära sig i detta vidsträckta område men minskar nederbörden något lite uppstår missväxt och svält.

I mer gynnade områden, som till exempel Sverige, kan förändringar i klimat registreras men de leder sällan till missväxt. Eftersom vi sällan producerar tillräckligt med mat för att fylla hela vårt eget behov importeras livsmedel rutinmässigt, vilket innebär att tillgången på mat minskar i andra, mer utsatta, områden. Eftersom vi inte kan utesluta att livsmedelsimport i framtiden kan komma att försvåras, borde vi försöka öka vår egen produktion av mat. Ur ekonomisk synvinkel är det kanske för närvarande inte lönsamt med jordbruksproduktion i Sverige men, om vi kan exportera mat skulle vi bidra mer till att begränsa de problem vårat utsläpp av växthusgaser anses ha medfört, mer än vad diskussioner om minskad användning av fossila bränslen leder till.

Med ökad befolkning kommer allt mer mark att bebyggas. Även svenska städer har vuxit mycket påtagligt. I t.ex. Uppsala började en snabba tillväxten i slutet av 1800-talet, då Uppsala blev en viktig industristad. Från att ha varit ett litet samhälle mellan Uppsalaåsen och Fyrisån växte staden snabbt ut över jordbruksmarken på den östra sidan av ån. Från att ha täckt någon enstaka km2 i början av 1900-talet täcker staden nu närmare 30 km2! Det är delvis en jordbruksmark av utomordentligt hög kvalitet som ödelagts. Det är möjligt att vi i framtiden gärna skulle ha tillgång till denna mark för jordbruk.

Behovet av mark för bostäder måste beaktas men kanske kunde mindre värdefull mark användas? Naturligtvis skulle det innebära längre transporter och därmed utsläpp av CO2. Den inverkan som CO2 möjligen kan ha på klimatet är emellertid marginell.

Det är förvånande att befolkningstillväxt fortfarande betraktas som något eftersträvansvärt. Någonstans bör vi sätta en gräns och börja undvika ytterligare tillväxt.