Ju längre du stannar inom ett arbetsmarknadsprogram, desto mindre pengar får du. Från 2005 har den genomsnittliga ersättningen för aktivitetsstöd i riket sjunkit markant. Sedan dess har även Karin Svenssons ekonomi försämrats år efter år. Det var nämligen då, efter trettiofem år, som hon blev av med sitt jobb och ofrivilligt hamnade utanför arbetsmarknaden. När a-kassan tog slut gick hon igenom de arbetsmarknadspolitiska programmen fas 1 och fas 2, tills hon hamnade i fas 3 – den sista åtgärden.

– För mig är det detsamma som att bli skjuten eller hängd. Det är ingen höjdare precis. Jag lever på marginalen och det leder ingenstans.

Hoppet om att hitta ett jobb har börjat att sina efter ett flertal besvikelser, säger hon. Den längsta fas-3 platsen hon hade var på en skola under ett år.

– Jag blev lovad att få en tjänst men det fick jag inte, istället ville de att jag skulle fortsätta som fas 3. Men då visade det sig att det arbete jag utförde liknade för mycket ett riktigt jobb. Så då gick inte det.

Karin Svensson har sett sin inkomst sjunka successivt de senaste sju åren. Först blev hon av med jobbet, sedan a-kassan och under åren i de olika arbetsmarknadsprogrammen har dagsersättningen trappats ned i två omgångar till den ersättning hon får i dag – strax under 300 kronor efter skatt.

– Man måste hela tiden anpassa sig men det är inte lätt. Nu har jag en liten sjukersättning så jag klarar mig.

Om tre år spår hon att inkomsten sjunker ännu en gång – då går hon i pension. Någon bättre ekonomi kan hon nämligen inte förvänta sig, trots ett yrkesverksamt liv i nästan trettiofem år. Aktivitetsstödet är pensionsgrundande men då hon inte varit anställd de senaste sju åren har det heller inte betalats in någon tjänstepension.

– Man går ständigt och oroar sig, det är knappt så att det går att säga men jag hoppas att jag dör innan pensionen. Sedan jag slutade jobba har det i princip inte gått in några pengar alls.

I väntan på att bli anvisad till en ny fas 3-plats går hon nu hemma, lyssnar på radio och söker alla jobb hon kan komma över.

– Vad jag behöver är ett jobb men säger de att jag ska ut och plocka kvistar i skogen så måste jag göra det. Annars får jag inte min dagsersättning.

Karin Svensson heter egentligen något annat.

Sedan 2005 har den genomsnittliga ersättningen per dag i aktivitetsstöd sjunkit från att ha motsvarat 10 500 kronor per månad till cirka 8000 kronor i slutet av 2012, enligt LO:s rapport.