Debatt


Elisabeth Dahlin • Generalsekreterare Rädda barnen
Landets Fria

Millenniemålen faller på mödravård och jämställdhet

Vid millennieskiftet för tretton år sedan antog 147 stats- och regeringschefer från alla FN:s medlemsstater åtta mål för att ta tag i de globala utvecklingfrågorna. Nu pratar man om ”post 2015” – vad som ska hända efter att tiden runnit ut för att nå millenniemålen.

FN:s millenniemål är en odiskutabel framgång. Redan nu har fattigdomen på jorden halverats, barnadödligheten minskat från 12 till 6,9 miljoner barn per år, många fler barn skrivs in i grundskolan och tillgången på rent vatten har förbättrats avsevärt. Men: på många områden står det redan nu klart att vi inte kommer att nå de mål som satts upp och mycket återstår att göra – inte minst kring målen om ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt kring förbättrad mödrahälsa.

Svagheten med millenniemålen ligger inte enbart i att de mål som slagits fast inte uppnåtts. Det handlar också om vad som helt utelämnats. Dit hör arbete mot våld och konflikter. Det kan röra sig om våld mot barn – så som aga i skolan eller hemma – det kan handla om väpnat våld – i gäng eller väpnade konflikter – och det kan handla om generella skyddssystem för barn i krig och katastrofer. De länder som är längst ifrån att nå målen är samtliga konfliktländer, exempelvis Afghanistan och Kongo. För hållbar utveckling krävs fred och säkerhet. Och för att barn skall kunna gå till skolan, och stanna kvar där, krävs en skolmiljö där de är trygga och inte blir slagna.

Ett annat problem med millenniemålen är att de mäter framgång på landsnivå, alltså ”hur mycket har fattigomen minskat i Tanzania?” eller ”hur mycket har mödradödligheten minskat i Indien?”. Det innebär att om ett land generellt har stora framgångar, men där vissa grupper inte tar del av de framgångarna på grund av diskriminering eller bristande omfördelningspolitik, så framgår inte det i statistiken. Man har börjat tala om ”den sista femtedelen” – de grupper som är svårast att nå och som på flera håll till och med släpar ännu längre efter än tidigare. Det är talande att majoriteten av världens fattiga människor lever i medelinkomstländer – för att minska fattigdomen måste vi komma åt frågan om resursfördelning.

De befintliga millenniemålen kommer att upphöra 2015 och nu är frågan vilka mål som kommer efter dessa. Till skillnad från när de existerande målen togs fram av en grupp FN-tjänstemän så gör man nu precis tvärtom. FN:s utvecklingsorgan genomför för närvarande över 100 landkonsultationer och tillsammans med andra FN-organ och stater arrangeras utöver det 11 tematiska konsultationer där olika aktörer får tycka till om hur målen skall formuleras och vad som borde ingå (eller inte ingå). Här håller Sverige tillsammans med Botswana, UNICEF och WHO i den tematiska konsultationen för hälsa.

Utöver det har man tillsatt en högnivåpanel med politiker och experter som skall samla ihop tankar och åsikter och presentera dessa för FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. I den här panelen ingår biståndsminister Gunilla Carlsson. Sverige har alltså mycket inflytande i processen med att ta fram nya millenniemål. En process som i dagsläget går under namnet ”Post2015”.

Vad borde då ingå i de nya målen? Rädda Barnen lyfter i sin rapport Ending poverty in our generation flera saker som måste med i förhandlingarna. Bland annat handlar det om att de gamla målen fortfarande är relevanta och det är viktigt att vi inte glömmer bort dessa i arbetet med att inkludera nya områden. Världen måste fortsätta att kraftsamla för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män, minskad fattigdom, förbättrad mödrahälsa och minskad barnadödlighet. Vi måste också inkludera de områden som utelämnades senast – inte minst ett mål kring minskat våld.

Men även själva mätningen måste förändras. Istället för att mäta hur många barn som skrivs in i skolan måste vi mäta hur många barn som faktiskt lär sig någonting i skolan. Dessutom kan vi inte sätta målen lägre än de åtaganden som stater redan gjort genom till exempel ratificeringen av barnkonventionen; ALLA barn har rätt till utbildning, hälsa och liv. Det innebär att vi måste arbeta med en nollvision kring exempelvis barnadödlighet som går att förebygga (detta görs bland annat genom utbyggd hälsosektor, fler hälsoarbetare, tillgång till vaccin och medicin och tillgång till rent vatten). Vi måste också bryta ned mätningen av mål så vi tydligare ser vilka grupper det är som inte tar del av framgångarna. Tar kvinnor del av den minskade fattigdomen? Kan funktionsnedsatta barn gå i skolan? Hur är hälsan hos etniska eller religiösa minoriteter? Hur är tillgången till preventivmedel och bromsmediciner på landsbygden? Här kommer frågan om minskad ojämlikhet in. Minskad ojämlikhet är relevant inte bara mellan länder utan också inom länder. När samhällen slits isär socioekonomiskt får det konsekvenser på ett flertal plan – utbildning, våld, hälsa för att nämna några. Därför måste det nya ramverket innehålla ett mål om minskad ojämlikhet.

Vi behöver dessutom koppla utvecklingsarbetet till den politiska styrningen i länderna. Yttrandefrihet och organisationsfrihet är viktiga faktorer för resursfördelning så väl som effektiva klimat- och utvecklingsinsatser.

Genom arbetet med millenniemålen har vi kommit långt och många liv har räddats och förbättrats de senaste 13 åren. Vi har nu en unik chans att täppa igen de luckor som ännu finns, att justera det som blev fel senast samt fasa ihop klimat- och utvecklingsagendorna. Låt oss hoppas att världens ledare inte låter det här tillfället glida dem ur händerna.

Fakta: 

De nuvarande millenniemålen

1. Att halvera fattigdom och hunger2. Att alla barn får gå i grundskola3. Att öka jämställdheten mellan kvinnor och män4. Att minska barnadödligheten5. Att förbättra mödrahälsan6. Att stoppa spridningen av hiv och aids7. Att säkra en hållbar utveckling8. Att öka samarbetet kring bistånd och handel

Källa: www.millenniemalen.nu

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Utvärdera och reformera svensk narkotikapolitik!

Nyligen uttalade det brittiska läkarförbundet sitt stöd för en reformering av landets narkotikapolitik. Man vill att fokus ska flyttas från polisiära och juridiska insatser till förmån för vård och behandling. Svensk narkotikalagstiftning är liksom den brittiska i behov av en översyn, då den hittills förda politiken varken kunnat stävja antalet narkotikarelaterade dödsfall eller minska narkotikabruket, menar läkare och experter på området.

Fria Tidningen
Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2023 Fria.Nu