Under senare tid har teorin om peak oil, det vill säga tesen om att oljeproduktionen i världen har nått sin topp, fått en hel del uppmärksamhet. En tänkbar orsak till intresset kan vara att oljepriset hållit sig på en ganska hög nivå, ofta över 100 dollar per fat. Kan detta vara ett tecken på att oljeflödet är på väg att avta? Om det råder det delade meningar.

Peak oil handlar inte i första hand om att oljan snart ska ta slut utan om att vi skulle vara på väg att glida in i en brist på energi av flytande bränsle. Kjell Aleklett, som är professor på Uppsala universitet och som har byggt upp en forskargrupp som studerar de globala energisystemen, menar att peak oil främst handlar om att oljeproduktionen inte kommer att räcka för det oljeflöde som samhällena kräver.

– Det viktigaste är vilket flöde man kan få. Venezuela till exempel har världens största rapporterade reserver men bedöms inte kunna producera mer än någon miljon fat per dag.

Martin Saar på Aspo Sverige, som är en förening som studerar och analyserar peak oil, är av samma uppfattning.

– De senaste 50 åren har vi kunnat vrida på kranen mer och mer. Nu har råoljan ”peakat” och vi får driva samhället med mindre olja och av allt sämre kvalitet. Eftersom olja är en ändlig resurs så får vi inte fram mer olja genom att höja priset. Marknaden är hjälplös! Det är ett predikament som vi inte kan lösa utan bara förhålla och anpassa oss till.

Ulf Svahn som är vd på Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet har en mycket mer optimistisk syn på världens oljeförsörjning.

– Olja är en ändlig resurs. Men just nu finns det ingen fysisk begränsning, och så kommer det att vara under lång tid.

Svahn menar att det höjda oljepriset lett till att resurserna för oljeutvinning ökat. Han pekar även på att naturgasutvinningen i världen ökar snabbt. Och i samband med den får man ut även våt gas med längre kolkedjor, så kallade ”natural gas liquids”, som används för framställning av oljeprodukter som bensin och diesel.

– Fysisk tillgång till olja kommer att finnas. Om oljan sedan utvinns är en annan sak. Det kan finnas politiska eller geopolitiska skäl och stormar som kan leda till att olja inte utvinns.

Ulf Svahn tror också att nya fält kan ersätta fält som har ”peakat”.

– Hittills har nya fyndigheter gott och väl lyckats ersätta konsumtionen. Vi har använt 300 miljarder fat under de senaste tio åren men vi har mer olja i påvisade reserver än för tio år sedan.

Den norske professorn Øysten Noreng på Handelshögskolan BI har skrivit om peak oil-teorin i en rapport som publicerades förra året. Rapporten är kritisk till peak oil och Norengs budskap är att teorin bygger på en underskattning av marknadens och oljeprisets betydelse.

Noreng menar också att oljeproduktionen kan upprätthållas genom att oljeindustrin med ny teknik kan röra sig mot mindre och svårare projekt. Exempel på sådan teknik är tredimensionell seismik, horisontalborrning och djupvattenteknologi. Även Ulf Svahn tror att ny teknik ökar möjligheterna att hålla produktionen uppe.

– Den genomsnittliga utvinningsgraden när man överger en källa ligger i dag på cirka 35 procent. Det betyder att 65 procent av oljan blir kvar. Med ny teknik kommer man att kunna utvinna mer.

Kjell Aleklett tror inte att produktionen kan hållas på dagens nivå. Han bedömer att minskningen i gamla källor, som ”peakat”, är för kraftig för att den ska kunna kompenseras med utvinning från nya källor.

– Produktionen från de gamla fälten minskar årligen med fyra miljoner fat per dag. Nya källor kommer inte fram så snabbt. De gamla fält som minskar är jättestora och ett sådant fält behöver ersättas med 30 nya.

Martin Saar är också skeptisk till att ny teknik skulle medföra ökad produktion. Han säger att oljeförsörjning inte bara handlar om mängden olja, utan också om kvaliteten. Ett centralt begrepp vid oljeutvinning är hur mycket energi som måste användas för att få fram en viss mängd energi i form av olja. Detta kallas för Energy return on energy invested, EROEI.

– Om förhållandet är att vi får ut åtta enheter energi på en enhet insatsenergi är vi på gränsen för att kunna hålla igång samhället. Det menar forskaren Charlie A S Hall som myntade begreppet EROEI.

Martin Saar menar att vissa typer av okonventionell olja har för lågt EROEI, kanske bara två eller tre vilket betyder att man får ut två eller tre enheter utvunnen energi på en insatt enhet energi. Här återfinner vi etanol i olika former. Saar hänvisar till forskning av Hall som går ut på att samhällets energiförsörjning måste ha EROEI på runt tolv för att upprätthålla nuvarande samhällsstrukturer. Ett lägre EROEI skulle i första hand drabba de funktioner som är längst bort från de basala behoven mat, vatten, vård och boende.

Tillgången till billig energi, och särskilt olja, spelar en viktig roll för vårt samhälle i dag. Martin Saar menar att all forskning visar ett tydligt samband mellan oljeförbrukning och BNP, bruttonationalprodukten i världen. Och med en minskad tillgång på olja de kommande fem till tio åren står vi inför en väldigt svår omställning av samhället, menar han.

– Vi får acceptera faktum att samhället kommer att ha mindre mängd energi i framtiden och det blir jäkligt tufft. Vi får kanske klara oss med en tredjedel av dagens energi, utan fossilt bränsle som olja, kol och gas.

Han tror inte att oljan kommer att kunna ersättas helt med biobränslen och annan förnybar energi om man samtidigt ska klara världens livsmedelsförsörjning.

– Till och med EU-kommissionen har förstått detta och i ett nytt direktiv begränsat andelen producerad biobränsle på jordbruksmark.

– Biobränslen ger en massa förluster på vägen. Det kommer aldrig att bli möjligt att få fram tillräckligt med biobränsle för att ersätta oljan. Inte heller mer kärnkraft räcker.

Han menar att samhället istället måste dra ner på energianvändningen vilket blir svårt vad gäller till exempel jordbruket som använder stora mängder fossil energi.

– Det tar 10 till 15 år att lägga om vårt nuvarande industrialiserade kemikaliejordbruk, så att det blir uthålligt och fritt från olja. Jordbruksmarken är i dag utarmad och saknar i stort sett mikroorganismer. Dessvärre kommer vi då att tappa 30 till 40 procent av produktiviteten.

– Men det är bättre att ställa om än att inte få några livsmedel över huvud taget, konstaterar han.

Men det behöver inte uppkomma direkt brist på olja innan ett samhälle börjar få problem. Saar säger att ekonomin kan komma att hämmas även vid höga oljepriser.

– Om oljan under en längre period kostar mer än 100 dollar per fat räcker inte pengarna för oljeimporten. Det vi i dag ser i Grekland, Portugal och Spanien beror på att kostnaden för oljeimporten överstiger vad länderna klarar av.

Samtidigt behöver stora oljeproducenter som Saudiarabien och Ryssland hålla ett oljepris på minst 70 dollar per fat för att hålla i gång sin ekonomi.

– Det ger ett spann mellan 70 och 100 dollar per fat för att världsekonomin ska fungera.

Kjell Aleklett har en likartad syn men pekar på att olika länder tål olika högt oljepris.

– När kostnaden för oljan kommer upp i sju procent av bruttonationalprodukten blir det problem.

Ulf Svahn delar inte Alekletts och Saars uppfattning. Han hävdar att det inte finns några vetenskapliga bevis för att oljekostnader på över sju procent av BNP skulle ge svåra konsekvenser för ekonomin. Han påminner om att världen under det senaste året haft en ekonomisk tillväxt på flera procent trots ett oljepris på över 100 dollar per fat. Det är främst Europa som haft det svårt med ekonomin, menar han.

– Det är uppenbart att om en produkt blir dyrare i förhållande till allt annat minskar utrymmet för annan konsumtion. Men samtidigt har de ökade oljekostnaderna lett till effektiviseringar och till att man försökt hitta substitut.

Om – eller när – oljeflödet sinar är också frågan vem som ska få tillgång till den olja som finns kvar att utvinna. Martin Saar berättar att oljehandeln ändrat karaktär de senaste decennierna. Tidigare handlades oljan på en världsmarknad med fria kvoter, men detta har alltmer ersatts av en ordning där konsumentländer tecknar bilaterala avtal med oljeproducenter. Dessutom kommer färre länder att få olja över efter att de tillgodosett sina egna behov. Resultatet blir att det knappt kommer att finnas någon olja kvar på världsmarknaden kring år 2030, menar Saar och hänvisar till forskning kring ”Export-Land Model”, som tagits fram av petroleumgeologen Jeffrey Brown med data från EIA International, och som går ut på att försöka räkna ut hur produktionen, konsumtionen och importen av olja kommer utvecklas i ett land över tid.

De länder som har egna oljetillgångar kommer att behöva oljan själva för att hålla i gång sina samhällen. För andra länder – som Sverige till exempel – blir det svårare. Tidigare har den svenska oljeimporten täckts främst av olja från Norge och Danmark men i nuläget får Sverige ungefär 50 procent av sin olja från Ryssland.

– Både Norge och Danmark, som står för cirka 40 procent av vår import, har aviserat att oljeexporten till Sverige kommer att upphöra före 2020, säger Saar.

Det råder delade meningar om när oljeflödet kommer att avta. Men att den någon gång ska avta är ofrånkomligt eftersom det är fråga om en ändlig resurs. Enligt tillgänglig statistik finns det dock fortfarande ganska stora oljetillgångar i världen. Ulf Svahn berättar att den totala tillgången på olja beräknas till mellan 600 och 800 miljarder fat i form av konventionell olja och till ungefär lika mycket i okonventionell olja.

– Totalt finns alltså 1200 till 1600 miljarder fat. Historiskt har vi använt ungefär 1200 till 1300 miljarder fat.

De siffror som Svahn syftar på avser ”påvisade reserver”, alltså reserver som kan utnyttjas med dagens priser och teknologi och som har en hög sannolikhet av att bli utnyttjade. Därutöver finns andra reserver som klassas som ”sannolika” och ”möjliga”. De kan också bidra med viss mängd olja, påpekar han. Med dagens utvinningstakt på ungefär 30 miljarder fat per år skulle oljan alltså kunna räcka i tiotals år.

Men det är bara teori. En komplikation är att det finns olika typer av olja. Kjell Aleklett menar att en mer relevant siffra i sammanhanget är mängden råoljereserver.

– Råoljereserverna är på ungefär 900 miljarder fat. Det andra är okonventionella oljor och för dem är produktionsmekanismen en helt annan.

Enligt Aleklett är det just råolja som behövs i raffinaderierna.

– Vad vi är intresserade av är produkter som vi kan använda, det vill säga bensin, diesel och flygfotogen. Råoljan nådde maximal produktion år 2005 och produktionen har sakta minskat sedan dess. Det som kan fylla på är okonventionella oljor.

Martin Saar pekar på att det kommer att behövas mer energi för att få upp olja ute till havs på stort djup. Djuphavsborrning i Brasilien på 2 000 meters djup är ett exempel. Och bara de senaste elva åren har EROI för norska oljefält till exempel minskat till hälften, enligt resultat från forskarna på Globala energisystem vid Uppsala universitet.

– EROI där är nu nere i 20 till 1, vilket är oroväckande, säger Saar.

Oljereserverna kan dock byggas på med ny olja om nya större fynd görs. Øysten Noreng menar i sin rapport att letandet efter olja i vissa områden ännu inte varit särskilt intensivt. Letandet har drivits av kommersiell hänsyn för att täcka omedelbara behov. Ulf Svahn instämmer i att det finns nya fyndigheter att göra. Men de nya fynden håller inte riktigt jämna steg med utvinningen av olja.

– Ett bra år hittar man 50 procent av det man utvinner.

Martin Saar menar däremot att naturvetenskaplig forskning pekar på att nya större fynd är rena fantasifoster.

– Det visar väl att det senaste stora oljefältet som hittades är Nordsjön år 1964! Alla ”stora fynd” som har basunerats ut i medier sedan dess motsvarar som bäst några månaders förbrukning av olja i världen.