Det måste bli obligatoriskt för dem som arbetar inom äldreomsorgen eller socialtjänsten att göra en anmälan när äldre personer utsätts för våld i nära relationer. Det anser äldreborgarrådet, Joakim Larsson (M) och Marie Ljungberg Schött (M), socialborgarråd, i en debattartikel i Dagens nyheter. Reaktionerna på förslaget har varit positiva. Fackföreningen Kommunal, som organiserar personal inom äldreomsorgen, stöttar förslaget.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, ordförande Angela Beausang är ”försiktigt positiv” till förslaget, men varnar samtidigt för att det kan gå riktigt illa om inte vårdpersonalen har utbildning och kunskap om våld i nära relationer.

– Man måste vara försiktig. Om det bara ska vara obligatoriskt att anmäla utan att det följs upp med en personal som har en gedigen utbildning som vet vad det innebär anmäla så är jag inte så säker på att det är det bästa.

Det handlar inte minst om att det också måste finnas resurser för skyddat boende.

– Efter en anmälan måste man kunna garantera att kvinnan har någonstans att ta vägen. Jag måste poängtera att det är grundläggande att man verkligen förstår att det kan bli farligt om man inte vet vad man gör. Det kan gå riktigt illa. Får en man som slår vetskap om att den som blir slagen berättat kan det sluta riktigt illa. Det kan handla om liv och död.

Att det är illa ställt med kunskaperna om våld i nära relationer inom äldrevården uppmärksammade SFT redan i höstas då rapporten Det slutar inte vid 65, om äldre våldsutsatta kvinnor kom. Rapporten var en utvärdering av de utbildningssatsningar om våld mot äldre kvinnor i nära relationer som länsstyrelsen anordnade 2011 för drygt 500 anställda inom äldreomsorgen och socialtjänsten. Äldrecentrum intervjuade 49 av de 500, och före utbildningen angav hela 80 procent att de ”inte alls eller delvis kände till vad de skulle göra när de möter en våldsutsatt kvinna”. Efter utbildningen uppgav 66 procent att de visste vad de ska göra när de möter en våldsutsatt kvinna.

Angela Beausang tycker också att det är viktigt att det görs en åtskillnad mellan de äldre som till exempel har demens sjukdomar och de som inte har det.

– Alla äldre är inte dementa utan vuxna människor och vuxna människor måste själva få vara med och bestämma.

Borgarrådet Joakim Larsson ger inte ett klart svar på varför inte förslaget dykt upp tidigare och varför han som ansvarig politiker inte gjort mer åt problemet.

– I Stockholm samverkar äldreomsorgen och socialtjänsten för att ta fram riktlinjer för arbetet med våld mot äldre i nära relationer utifrån stadens program för kvinnofrid. Alla anställda inom äldreomsorgen ska utbildas i hur man kan upptäcka våld i nära relationer mellan äldre och hur man ska agera om det upptäcks.

Varför lagstiftning? Är det inte i första hand en fråga om att utbilda personalen?

– Även om vi förbättrar möjligheterna att ingripa genom utbildning och genom att stärka samordning på kommunal nivå menar vi att en lagstiftning stärker rättstrygghet för dem som drabbas, man tvingas då att utbilda och ingripa. Det ska inte bero på var i landet man bor vilken hjälp man får.

Kommunals ordförande Annelie Nordström välkomnar initiativet och tycker det går åt rätt håll. Hon är mycket positiv till de beslut som har tagits i Stockholm om att utbilda personalen i hur man kan upptäcka våld i nära relationer och hur det ska hanteras. 

– Det finns flera olika perspektiv på orsakerna till att allt fler äldre drabbas av våld i nära relationer.

Annelie Nordström pekar på att fler dementa bor kvar hemma i dag jämfört med tidigare och att de i större utsträckning tas om hand av anhöriga som saknar utbildning.

– Det är oerhört jobbigt att jobba med dementa och kommunerna brister i stöd. Stockholm behöver verkligen skärpa sig på det området.

Ett annat problem, menar Annelie Nordström, är att nästan 50 procent av alla som jobbar som undersköterskor och vårdbiträden saknar utbildning.

– Här har arbetsgivarna ett ansvar att inte bara se outbildad arbetskraft som lägre lönekostnader. En klar lagstiftning skulle lätta bördan för den anställde och tvinga fram rutiner. Något våra medlemmar efterfrågar då man många gånger känner en stor osäkerhet i frågan och tycker att det är ett moraliskt dilemma.