Till media säger AstraZeneca att de inte vill omplacera hundar till någon annan än egna anställda, detta för att kunna följa upp hur hundarna klarar sig i sina nya hem. För att få lite substans i detta uttalande undrar vi på vilket sätt ni arbetar med uppföljning samt stöttning av hundarna i sina nya hem.

Vi är också intresserade av att få veta vad det är som gör att andra hundkunniga och kompetenta personer utanför företaget inte kan tillåtas att ta hand om hundarna från kenneln. Det professionella hundkunnandet som vi har bakom oss är mycket stort och skulle kunna garantera hundarna bra hem med fullgod handledning och hjälp till rehabilitering.

Genom att begränsa omplaceringarna till att bara gälla de anställda på kenneln befarar vi att hundar, som annars skulle kunna omplaceras, nu istället avlivas eller skickas till AstraZeneca i Mölndal alternativt till laboratorier i England. Begreppet ”akutförsök” är allmänt känt inom försöksdjursvärlden. De innebär att hundar, som är så mentalt eller fysiskt nedsatta att de inte fungerar i utdragna försök, sövs ner och används i experiment och utbildning för att sedan aldrig vakna igen. Dessa försök är synnerligen brutala då en hund aldrig skulle kunna återhämta sig från sådana ingrepp. Vi befarar att akutförsök är ytterligare en utväg för era hundar som inte får hem hos er personal och som inte duger att säljas vidare till andra laboratorier.

Till media säger ni att inga hundar från Rååhöjdens kennel kommer att avlivas. Vi förstår att ni inte räknar in alla de hundar, som dör på era laboratorier under och efter avslutade försök, i begreppet ”att avliva”. Vi antar också att ni i det begreppet inte räknar in alla de mentalt svaga hundarna från er kennel som skickas till akutförsök för att aldrig vakna mer. Djurrättsalliansen håller det dessutom för troligt att hundar faktiskt avlivas på Rååhöjdens kennel. Kan AstraZeneca med journaler över sina hundar styrka att hundar inte avlivas eller har avlivats på kenneln? Kan AstraZeneca bevisa att hundar, som faktiskt skulle kunna omplaceras i kärleksfulla hem, inte istället lämnar kenneln som döda?

Djurrättsalliansen kräver att få veta sanningen bakom AstraZenecas vida begrepp och förmildrande uttalanden:

• Hur många hundar finns i dag på Rååhöjdens kennel och vilken framtid väntar dessa individer?

• Hur många och vilka hundar har getts och kommer ges möjligheten att omplaceras till vanliga hem? Vad gör att vissa individer omplaceras och andra inte?

• Varför kommer hundarna att säljas utomlands? Hur stort antal hundar kommer att säljas till England samt Mölndal och vilken framtid väntar dem där?

• Hur många hundar kommer att avlivas?

• Djurrättsalliansen och privata djurvänner har kontaktat AstraZeneca för att erbjuda sig att ta hand om djuren på Rååhöjdens kennel men har blivit konsekvent avvisade. Varför vill inte AstraZeneca ge dessa hundar chansen till år av frihet i kärleksfulla hem?

AstraZeneca avvisar informationen om att hundar på er kennel ska avlivas. Vi godtar inte detta innehållslösa svar som knappast kan anses som förmildrande. Att skickas till England eller AstraZenecas försöksdjursavdelning i Mölndal för fortsatta försök är inte bättre än massavlivningar.

AstraZeneca vill ge sken av att värna om hundarnas bästa när ni säger att ni bara vill omplacera ett begränsat antal hundar till era egna anställda. Vi vill dock ifrågasätta AstraZeneca som den som ska avgöra hundarnas bästa. Man får inte glömma bort det grundläggande i detta att det är AstraZeneca som föder upp hundar under industriella förhållanden för att sedan skicka dem vidare till plågsamma djurförsök. Det finns ingen annan skyldig till dessa hundars specifika behov av rehabilitering än just AstraZeneca själva.