Reklamen i kollektivtrafiken upphandlas och i dagsläget är det företaget Clear channel som vunnit alla upphandlingar. Företaget betalar hyra till SL och får därigenom själva rätten att sälja reklamplats. Hyran fastställs av upphandlingarna.

– SL är väldigt skickligt på att upphandla reklamkontrakten så de har fått ut mycket för det, säger Ola Klingenborg, vd för Clear channel i Sverige, och berättar att vid internationella jämförelser inom det amerikanskägda företaget brukar SL-kontrakten vara bland de största och dyraste.

Han fortsätter:

– Priset för en reklamplats sätts av marknaden, inte av hyran. Vi har bedömt att vi ändå får in så pass mycket reklamintäkter att det är värt det.

Ola Klingenborg vill inte berätta hur mycket de tjänar på kontrakten, men enligt SL:s årsberättelse för 2011 var reklamintäkterna 245 miljoner kronor. Att annonsörerna uppskattar möjligheten att göra reklam i kollektivtrafiken är kanske inte så överraskande. Enligt Ola Klingenborg genomför SL också undersökningar bland sina resenärer kring synen på reklam.

– Och där är det en väldigt positiv syn på reklamen i kollektivtrafiken, inte som i tv att det stör tittandet. Här snarare gör det att det känns som en urban miljö.

Undersökningen, som presenterades i september, byggde framför allt på djupintervjuer med 20 resenärer. Syftet var dels att undersöka resenärernas inställning till reklamen, dels att titta på möjligheterna att utöka reklamen i kollektivtrafiken. Av det sammanfattande resultatet framgår bland annat att ”det är framför allt i tunnelbanemiljön som reklamen uppskattas. I bussmiljön är behovet av reklam betydligt mindre då resenärerna inte sitter lika nära och kan titta ut istället” och att ”deltagarna är övergripande positiva till dagens digitala skyltar då de ger mer underhållning än affischer”. Hur frågorna formulerades framgår inte av rapporten.

Staffan Holmberg är socialdemokratisk ledamot i trafiknämnden i Stockholms läns landsting. Han tycker att det finns gränser för hur mycket reklam som kan accepteras och hur reklamen ska få se ut, men ser inga problem med hur det är i dag.

– Det ska inte vara så att det känns påträngande, att man blir störd av det, utan det ska vara välkomnande.

Om det är någon som i dag upplever reklamen som påträngande så har han full respekt för det .

– Men man måste också väga det mot de inkomster som reklamen ger.

Enligt Jesper Pettersson på SL:s presstjänst bidrar de inkomsterna till att subventionera biljettpriserna på så sätt att det är en intäkt och om inte den fanns skulle pengarna behöva tas någon annanstans ifrån.

– Det som återstår då är ju på biljettpriset eller på skattesedeln.

För en lekman kan 245 miljoner låta som en stor summa, men med tanke på att SL:s intäkter under 2011 låg på nästan 15 miljarder, så är de ändå en försvinnande liten del av budgeten – mindre än 2 procent av de totala intäkterna.

Maria Hannäs (V), kommunpolitiker i Stockholm, är en av dem som är mindre positivt inställd till reklamen. ”När är Stockholm redo att bli en reklamfri stad?” frågade hon sig i en debattartikel i tidningen ETC i början på oktober. ”Reklamfria gator och torg är att värna om stadsrummet” skriver hon.

– Man kan väl ha konst istället för reklam i tunnelbanan om man absolut måste ha någonting, föreslår hon och fortsätter:

– Att åka Citytunneln i Malmö är som att gå på Fotografiska museet. Det är som filmer som visas, men det går lugnt till så man behöver inte titta på det.

Hon är inte bara negativ till reklam i kollektivtrafiken – vilken är landstingsbaserad och därmed utanför hennes arbetsområde – utan i stadsrummet som helhet. På måndag lägger hon fram en motion i Stockholms stads kommunfullmäktige.

– Det ska finnas en chans att fly från reklam i alla sammanhang. Jag tycker själv att jag störs av de flimrande reklamskyltarna. Det är ju vi i kommunfullmäktige som beslutar om skyltar på fasader i Stockholms stad, jag går emot men framför allt de borgerliga partierna tycker att reklamen är jättebra, säger hon.