I måndags presenterade de fem industrifacken sin avtalspolitiska plattform inför avtalsrörelsen 2013. IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges ingenjörer kräver 2,8 procent i löneökningar, vilket kan jämföras med förra årets krav på 3,7 procent. Enligt förbunden beror det lägre lönekravet på att man räknar med en svag tillväxt och produktivitet den närmsta tiden. Andra krav är mer föräldralön, från fem till sex månader och så att tillägget motsvarar 90 procent av lönen under föräldraledigheten, och en arbetstidsförkortning som är kopplad till möjlighet till delpension. Enligt förbunden är det ett viktigt långsiktigt avtalspolitiskt mål att få till en arbetstidsförkortning där årsarbetstiden ska kortas med 100 timmar. I dag finns flera typer av system inom de olika branscherna för arbetstidsförkortning men enligt förbunden efterfrågar många medlemmar att man även får möjlighet till deltidspension genom systemen.

– För oss är det viktigt att kunna förkorta arbetstiden, det är inte nödvändigt att man gör det veckovis eller ens årsvis. Kan vi påvisa ett bra system för våra medlemmar där man också kan växla ner innan pensionering tror vi att det underlättar generationsväxlingar på företagen och även naturligtvis underlättar den alltmer allmänna diskussionen vi har i samhället i dag om att vi måste kunna arbeta längre, säger Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS under en presskonferens.

Industrifackens krav är ställda för ett ettårigt avtal men om de kan nå överenskommelser om ”viktiga, principiella frågor” kan de tänka sig att gå med på en längre avtalsperiod. Förslagen behandlas nu inom varje förbund och kommer sedan överlämnas till arbetsgivarna i december. Industrifackens krav är särskilt viktiga eftersom de avtal som träffas mellan parterna brukar ses som normerande för den övriga arbetsmarknaden.

På måndagseftermiddagen presenterade även LO sina lönekrav för 2013, som berör medlemmar från 14 fackförbund. De kräver precis som industrifacken löneökningar på 2,8 procent på ett år för de som tjänar över 25 000 kronor. Men LO vill se en ny lönemodell, där de som tjänar mindre än 25 000 kronor får lönepåslag räknat i kronor och de som tjänar mer får procentpåslag. Kravet är 700 kronor mer i månaden till dem som tjänar under 25 000 kronor, som på sikt ska hjälpa till att jämna ut löneskillnaderna. LO vill också ha en ny avtalsförsäkring till alla som är föräldralediga, som ger tio procent av lönen i sex månader, vilket enligt förbunden också är ett viktigt steg för att minska könslönegapet. Värdet av LO:s avtalskrav uppgår till 3,25 procent.

Men det tog inte lång tid innan arbetsgivarsidan ifrågasatte LO:s och industrifackens krav. Svenskt näringsliv skriver i ett uttalande att kraven är för högt ställda med tanke på konjunkturläget, att kraven ligger på en nivå som är ännu högre än förra året trots att konjunkturen är ”väsentligt sämre nu”.

”De krav som facken presenterade i dag motiveras med att löntagarna ska ha reallöneökningar. Det är dock inte rimligt att kräva reallöneökningar varje enskilt år. Utrymme för detta skapas enbart av god ekonomisk utveckling vilket kräver att avtalen anpassas till verkligheten.”