I fredags dömdes 36-årige Maksim Luziani till fyra och ett halvt år fängelse anklagad för att ha slagit en polis vid en demonstration den 6 maj. Åklagaren menade att han deltagit i ett upplopp. Han är den första att dömas av de 18 som åtalats i samband med bråken.

De protester mot Putin som började efter parlamentsvalet i december förra året och som fortsatte under våren var stora och fredliga. Myndigheterna tillät dem. Men i samband med demonstrationen på Boltonajatorget den 6 maj – dagen innan Putin svors in som president för tredje gången – förekom för första gången bråk mellan poliser och demonstranter. Bråken kallas nu upplopp och används av regimen för att utmåla oppositionen som farlig och våldsam.

I den officiella propagandan hade de som demonstrerade fram till den 6 maj varit köpta av utländska krafter. Men nu var de plötsligt också revolutionärer som ville störta regimen med våld eller bara skapa kaos.

Bolotnajahändelsen följdes av ett antal nya lagar som gjorde det riskabelt att protestera och ifrågasätta regimen. Bötesstraffen för den som deltar i eller anordnar en demonstration utan tillstånd har mångdubblats. En ny lag tvingar organisationer som tar emot pengar från utlandet, till exempel Human rights watch, att registrera sig som ”utländska agenter”. Definition för landsförräderi ändrades och vissa menar att det nu skulle kunna vara ett brott att delge utländska journalister offentlig information.

Inte bara nya lagar har införts, också propagandan mot oppositionen har blivit starkare efter att Putin på nytt blivit president. Den 5 oktober visade den statskontrollerade tv-kanalen NTV filmen Protestens anatomi 2 som hävdar att oppositionen försökt skapa upplopp i Ryssland, bland annat genom att stödja tjetjenska rebeller. NTV:s måltavla var framförallt vänsterledaren Sergej Udaltsov. Filmen innehöll ett smygfilmat klipp vilket sades föreställa Udaltsov när han diskuterade sina planer med en georgisk politiker.

Det som gör tv-programmet otäckt är, förutom den skamlösa propagandan, att det ingår i en skenprocess. Det smygfilmade klippet, om det är äkta, kan rimligtvis bara komma från säkerhetstjänsten. Om de på allvar var oroliga för att Udaltsov skulle göra revolution skulle de förstås omedelbart arresterat och åtalat honom. Istället gav de filmen till en tv-kanal som gjorde sitt bästa för att piska upp en hatisk stämning genom att beskriva oppositionen som förrädare. Efter att NTV visat Protestens anatomi 2 sade polisen att de sett filmen och nu förberedde ett åtal med Udaltsov.

Filmen har följts av en rad märkliga händelser som visar ett nytt och hänsynslöst förhållande till oppositionen. Udaltsov förhördes, men släpptes. Han får inte lämna Ryssland och hotas med 10 års fängelse. Han medhjälpare, Leonid Razvozzjajev, flydde till Kiev. Där kidnappades han av ryska säkerhetstjänsten, torterades och tvingades skriva under en bekännelse för att sedan föras tillbaka till Moskva.

Att Maksim Luziani, trots att han erkänt och bett om ursäkt, ändå fick ett så högt straff tror många i oppositionen betyder att övriga åtalade, som inte erkänt sig skyldiga, kommer dömas ännu hårdare.

Den ryska oppositionen har tappat nästan all fart. Den är brokig och har svårt att enas kring något mål. Men det minskade engagemanget i samhället är förstås också en konsekvens av en allt mer uppskruvad stämning och de nya lagarna. När den som protesterar kan få ett kännbart straff kommer färre att delta i demonstrationer.

Vad gör då den som är missnöjd med politiken? Jevgenij Levkovitj, journalist på den ryska utgåvan av tidningen Rolling Stone, tröttnade på lögnerna och gick med ett brev till polisen där han, som en protest, erkände sig ensam skyldig till oroligheter på Boltonajatorget.

Det är förstås modigt att våga protestera, men brevet andades mest ilska och uppgivenhet. Det avslutades ”Jag hatar er alla för det ni gör med människor”.