Analys: Ryska valet

Att Rysslands nästa president heter Vladimir Putin är bortom allt tvivel. Putin var president mellan 1999-2008 och överlät sedan posten till Dmitrij Medvedev. Men i praktiken har han haft makten hela tiden, vilket betyder att Putin styrt Ryssland i 12 år. Nu kan han se fram emot ytterligare sex år som president innan ett nytt val måste ordnas. Inget tyder på att han planerar att lämna makten inom överskådlig framtid.

Om tidigare val mest var formaliteter så är det nu mindre muntra tider för Rysslands regerande elit. Under hela Putins tid vid makten har det förekommit demonstrationer. Men det har nästan alltid varit tillställningar för de närmast sörjande, på möten var det ofta lika många journalister som demonstranter.

Med de senaste månadernas jättedemonstrationer har situationen förändrats. Många unga på mötena är välutbildade och har stor tilltro till sina egna förmågor. En fras som ofta återkommit när man pratar med dem är att de vill ha ett samhälle med ”sotsnialnyj lift”, social rörlighet. Trendiga ungdomar är förstås inte de enda som demonstrerat. De som protesterat är en brokig skara, där nationalister utgör en inte obetydlig del.

Man ska förstås inte glömma att Putin har stöd. Till stor del för att han kontrollerar de viktigaste medierna och aldrig utsätts för granskning. Men det är inte svårt att hitta ”vanliga” människor som faktiskt föredrar honom och som oroas för vad som skulle kunna komma efteråt.

Det har hållits flera demonstrationer till stöd för Putin. De har till stor del varit konstgjorda, till exempel har chefer tvingat sina anställda att delta och en del demonstranter har fått betalt. Demonstrationerna har av oppositionen börjat kallas ”puting”, en blandning av Putin och det ryska ordet för demonstration: ”miting”.

Dessa iscensatta shower ger en känsla av Sovjetunionens massmöten och Putin anklagats ju ibland för att ha skapat ett Sovjetunionen light. Sådana påståenden missar något mycket viktigt. En annan och riktigare beskrivning av dagens Ryssland är att det styrs av en elit som är intresserad av att berika sig. Denna grupp består till stor del av folk från den ryska säkerhetstjänsten FSB som fått ett enormt inflytande under Putin.

De har, till skillnad från eliten i Sovjetunionen, inga planer på att bygga något nytt samhälle. Istället är de del av en kultur där det enda som är eftersträvansvärt är pengar. Kritiker menar att denna syn är tydlig i hur Putin löser politiska problem. Istället för att reformera så har han gett pengar till olika grupper i utbyte mot lojalitet. Det har bland annat skapat en byråkratisk apparat av gigantiska mått.

Bristen på politik har gjort det svårt för Putin att förklara varför han är lämpad att komma tillbaka som president. När han blev omvald 2004 kunde han lova att ordna ekonomin och föra tillbaka makt från oligarker till staten. I dag finns ingen sådan berättelse. Det som upplevs som problem; korruptionen, utbildningsväsendets förfall, eliten som skor sig och så vidare, har ökat under Putin.

Det hittills tydligaste resultatet av protesterna är att söndagens presidentval har en liberal kandidat, Michail Prochorov, en ung miljardär. Han har förstås inte någon möjlighet att vinna, men vissa ser honom som någon som skulle kunna komma att bli betydelsefull i framtiden. Andra ser honom som en löjeväckande låtsaskandidat. Helt klart att är att han för tillfället agerar med Kremls stöd.

Hur nästa Afisja kommer se ut är oklart, men vill de ha en fråga på omslaget vore ”Vad händer sedan?” passande.

I söndags organiserades den sista demonstrationen före valet. Den hade inte fått tillstånd och istället ställde sig tusentals demonstranter i en 16 kilometer lång mänsklig kedja längs den åttafiliga Trädgårdsringen, en trafikled som går runt Moskvas centrum, och viftade med vita band. Bilister tutade tillbaka som stöd.

Efter manifestationen fick en ung tjej frågan vad de senaste månaders demonstrationer kommer att leda till. Hon svarade uppgivet:

– Ingenting. Tyvärr vet vi nu att protesterna och Putin kan existera samtidigt.

Andra menar att Putin omöjligt kan sitta kvar någon längre tid. Oppositionella skribenter tävlar i att tippa när han kommer att vara borta, alltifrån två år till redan i augusti nämns.

Allt är förstås mer eller mindre kvalificerade gissningar. Framför allt är det svårt att säga hur makten kommer agera i fortsättningen. Hittills har den godkänt flera av oppositionens demonstrationer och svarat med ”puting” och en låtsaskandidat. Men flera bedömare menar att den tillåtande attityden är högst tillfällig och att de som protesterar efter valet kommer möta en betydligt mer repressiv regim.