Diskussionen berör emellertid sällan, för att inte säga aldrig, själva kärnfrågan: konsumtionssamhället. Som den allt mäktigare kött- och övriga matindustrins lobbyorganisationer är en allt viktigare del av. När undertecknad intervjuade Eskil Erlandsson förra året angående matlobbyns frammarsch inom de politiska korridorerna gav ministern en rad svävande svar. Bland annat hävdade Erlandsson att det politiska projektet ”Matlandet Sverige”, lanserat 2008 men som sparkade igång hösten 2010, knutit matproducenter och konsumenter närmare varandra. (Ja, då har han förvisso inte frågat mjölkbönderna.)

”Matlandet” är, lite elakt uttryckt, ett politiskt projekt som sanktionerar lobbying från köttindustrins olika aktörer. Officiellt förenar det alliansregeringens paradgrenar: arbete, tillväxt och turism. ”29 nya slakterier i landet och 50 nya fiskföretag”, berättar Erlandsson stolt.

”Framgångarna” delar ministern med en rad inflytelserika aktörer, många med djupgående band till Erlandssons eget Centerparti: Lantbrukarnas riksförbund, LRF och Svenska Jägareförbundet. När ”Matlandet” introducerades ingick en rad personer med som fick mångas megafoner att ropa om jäv och nepotism.

Det är få inslag i ”Matlandet” som ifrågasätter konsumtionssamhällets omöjliga ekvation: att kunna bidra till ett hållbart samhälle där respekt för djur och miljö tillgodoses. Kött är tvärtom ett bärande inslag i projektet och företrädare för ”Matlandet” talar hellre om ”ekologiskt kött” än satsning på vegetariska matslag. Den som behöver fler belägg bör kolla tv-menyn (förlåt, tv-tablån): nyfällda älgar ska styckas av förmögna tv-kockar, ”Landet Brunsås” behandlar svensk matkultur, i morgontevens brus är det alltid kött på menyn.

Erlandsson ser det som helt naturligt att involvera intresseorganisationer i ”Matlandet”. De orden klingar lite extra gällt i dagar då EU just åser sin största lobbyskandal någonsin. Under de senaste åren är det tydligt att avståndet mellan pr-byråer, lobbygrupper och politiker har minskat. Politiker och affärsmän har förvisso bytt av varandra i flera decennier men ”Matlandet” legitimerar intresseorganisationers medverkan och styrning av ett projekt som är grundat av ett näringsdepartement. Och med denna legitimering i ryggen flyttar mäktiga aktörer som bondeorganisationer, jägarförbund och mejerijättar fram sina positioner. Allt med fraser som säljer som smör: ”närodlat”, ”förädlat”, ”ekologiskt”.

Vad är minister Erlandsson minst nöjd med beträffande ”Matlandet”? ”Att det inte startade tidigare!” svarade han. De orden borde han få äta upp vid en närmare granskning av det demokratiska underskottet i projektet.