Företrädare för Handelskammaren i Uppsala län pläderar i UNT 7 oktober för det länge omdebatterade förslaget om ”lågprisflyg” på Ärna och hävdar att ett inrättande av verksamheten är viktig för kommunen och länet av ett antal skäl – näringslivet, turism, tidsvinster, flygkapacitet.

Det påstås att Arlanda inte kan växa tillräckligt med ”dagens miljökrav och trafikbegränsningar”. Länsstyrelsen har ”efter mycket omfattande prövning” förordat etableringen och frågan nu ligger på regeringens bord. Det står ”rimligen klart att regeringen knappast kan ... förvägra etableringen”. Men man förbigår med tysthet att miljödomstolen uttalat att etableringen inte är acceptabel enligt Miljöbalkens krav. Regeringens uppgift skulle alltså vara att gå emot ett juridiskt, politiskt obundet beslut, baserat på landets lagstiftning? Vore detta att ”bevisa att prövningen enligt dagens miljölagstiftning fungerar”?

Man påpekar att dagens miljölagstiftning utgör ett hinder för tillstånd i etableringsärenden. Man kanske borde slopa lagstiftningen och ge full frihet åt marknaden? Författarna har rätt så till vida att miljölagstiftningen är otidsenlig – den härstammar från en tid då kunskaperna om mänsklig miljö- och klimatpåverkan var väsentligt mindre än idag. Lagstiftningen borde skärpas i enlighet med dagens kunskap och även ta globala hänsyn, eftersom lokalt agerande inte enbart har lokala klimatkonsekvenser. Sanningen är att vi måste flyga mindre, mycket mindre; Arlanda borde inte växa, Ärna inte inrättas. Samtliga politiska instanser i vårt land, på kommunal och nationell nivå, ger uttryck för den åsikten – åtminstone i tal och skrift. Detta är knappast förenligt med att tillgodose varje ”intresse för lågprisoperatörer att öppna nya destinationer” – vi måste sluta att fara till Rom över helgen för att shoppa och till Thailand för att bada.

Man talar om tidsvinst, det går inte att ”attrahera turister ... med tåg och båt”. Upptåget från Arlanda till centrala Uppsala tar 18 (arton!) minuter. Det tar rimligen ungefär samma tid från Ärna med bil och längre tid med buss. Regeringen har nu möjlighet att tänka längre än kortsiktigt marknadsmässigt, säga nej till Ärna-idén och därmed ta ett miljöansvar för framtiden.