Det var ett hundratal personer som hade samlats på biograf Kino i Lund för att ventilera sina åsikter och lyssna på ett samtal under rubriken ”Har kärnkraften en framtid i Sverige?”.

Inledningsvis visades den nya filmen Världens säkraste kärnkraftverk av Maj Wechselmann, som skildrar effekterna av olyckan vid Fukushima kärnkraftverk i Japan 2011. Filmen tar också tempen på säkerheten på de svenska kärnkraftverken. Bland annat går filmteamet runt utanför Ringshalsverket i sex timmar utan att bli stoppade av vakter. Den före detta säkerhetsvakten Roger Windahl berättar var det går att klättra upp på taket på fem minuter och var det är perfekt insyn in i ett av kontrollrummen.

– När det var fest med kontrollanter och myndighetspersoner bad ledningen oss att avbryta all bevakning av området, men vi fanns där ändå och höll koll för vi tyckte att det var en märklig regel, säger han i filmen.

Maj Wechselmann säger till Skånes Fria Tidning att det faktum att hon och filmteamet kunde gå runt obemärkt timme efter timme vid Ringhals visar på en underbemanning av vakter. Hon har stor respekt för Greenpeace aktion.

– De uppträdde väldigt disciplinerat och hade tänkt igenom allting mycket noggrant för att lyckas gömma sig vid ställverket på Forsmark, alldeles intill reaktorerna.

När debatten drar i gång handlar det till en början om ambitionerna att stänga kärnkraftverken. Centern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet ger dock inga konkreta förslag. De två kärnkraftsvänliga representanterna framhåller hur mycket skadligare det är med fossila bränslen jämfört med kärnkraft. Moderatorn Lotta Hedström lyckas till slut styra in samtalet på säkerhetsfrågor.

– Det händer incidenter på svenska kärnkraftsverk hela tiden. Senast 2006 slogs Forsmarks reservaggregat ut och det var stor risk för härdsmälta. Verkligheten är sådan att vi kan förvänta oss kärnkraftsolyckor vart tionde till tjugonde år. Det är inte säkert att det blir i Sverige, men det är inte värt att ta risken, säger Lars Andersson från Centerpartiet.

Socialdemokraten Björn Abelson varnade för att den största faran är den mänskliga psykologiska faktorn och menade att det är naturligt att man reagerar fel om den röda lampan plötsligt börjar lysa på ett kärnkraftverk.

– Det finns en risk att man blir nonchalant för att det finns en sådan övertro på teknikens förmåga att sköta säkerheten. Då blir det också lätt för folk att bryta sig in.

Nätverket ”Nuclear power? Yes please”, består av bland annat ingenjörer som menar att vi ska ta vara på kärnkraftens förmåga att förse oss med oändlig energi. Enligt representanten Michael Karnefors är säkerheten vid svenska kärnkraftverk bra.

– Självklart kan den bli ännu bättre. Men jag ser inget hot i att en aktivist gömmer sig i ett skjul som inte är aktivt.

Anders Örbom, doktorand i medicinsk strålningsfysik och aktiv i Vänsterpartiet i Lund hade inte möjlighet att delta i debatten, men har av miljöskäl tagit ställning för kärnkraft. Han menar att oron för skadliga effekter av strålning ofta överdrivs. De kända riskerna att få cancer är betydligt större vid till exempel rökning än strålningen vid en kärnkraftsolycka, menar han.

– Många gånger orsakar det en större skada att evakuera många människor från olycksområden, såsom psykologisk stress eller sociala problem. Oron kommer från antikärnvapenkampanjerna och har ett gott syfte, men där tappade miljörörelsen och vänstern kontakten med den forskning som finns på strålning.

Debatten anordnades av ABF och Svenska kvinnors vänsterförbund.