Nyligen drabbades Möllebacken i nordvästra Skåne av ett dieselutsläpp. Trots att en polisanmälan lämnades in i början av september kom utredningen inte igång på allvar förrän i veckan. I fallet med Findus dröjde det två dagar innan polisen kom ut och säkrade den tekniska bevisningen.

– Att polisen inte prioriterar miljöbrott innebär den klart största svårigheten idag. Det leder ofta till onödigt komplicerade förundersökningar och följden blir att man kan begå brott mot naturen utan att det lagförs, säger miljöåklagaren Ingvar Wennersten.

Han får medhåll från naturvårdsjuristen Margareta Svenning på länsstyrelsen i Skåne.

– Det finns en uppenbar brist på utredningssidan. De har svårt för att säkra bevis och vara ute i tid.

Ett av problemen är att miljöbrottsutredarna ofta används till andra brottsområden. Men att skapa en egen enhet inom polisen för miljöbrott är inte aktuellt. Henrik Forssblad är poliskommissarie på rikspolisstyrelsen.

– Alla Sveriges 21 polismyndigheter resurssätter självständigt. Det går inte att ändra på det i dagsläget. Men när polisen blir en enda myndighet 2015 kommer resursfördelningen att bli mer likartad i hela landet.

Trots att den andel misstänkta brott som leder till åtal är låg menar han att utvecklingen går i rätt riktning. Om än långsamt.

– Även om det går att hitta negativa exempel så har det överlag varit en positiv utveckling av hur polismyndigheterna hanterat miljöbrotten de senaste tio åren.

Under hösten ska en inspektionsgrupp från rikspolisstyrelsen besöka sex polismyndigheter i Sverige, däribland Skåne, för att kartlägga hur man prioriterar och organiserar utredningen av miljöbrott.