Rapporten Det slutar inte vid 65, om äldre våldsutsatta kvinnor visar att kunskaper i länets kommuner kring våld mot äldre kvinnor är låg. Rapporten som släpptes i förra veckan är en utvärdering av utbildningssatsningar om våld mot äldre kvinnor i nära relationer som länsstyrelsen anordnade 2011. I rapporten intervjuas 49 av drygt 500 anställda inom bland annat äldreomsorgen och socialtjänsten som gick utbildningen.

– En slutsats av utbildningen är att det för många kursdeltagare var en ögonöppnare, berättar Ingrid Hjalmarson från Äldre-centrum som på uppdrag av länsstyrelsen sammanställt rapporten.

Före utbildningen angav hela 80 procent av de som intervjuades att de ”inte alls eller delvis kände till vad de skulle göra när de möter en våldsutsatt kvinna”.

Är inte det alarmerande?

– Det är alarmerande, men jag tolkar svaren att de inte vet hur man professionellt bör gå till väga. De flesta skulle förstås göra någonting, till exempel kontakta sin närmaste chef, säger Ingrid Hjalmarson.

Efter utbildningen uppgav 66 procent att de visste vad de ska göra när de möter en våldsutsatt kvinna.

En ökning, men är det inte fortfarande alldeles för lite?

– Utbildningsbehovet är betydande och problemets omfattning är större än befarat. De vi intervjuade efterfrågade ytterligare utbildning. Det är viktigt att ansvariga myndigheter ökar kompetensen kring äldre kvinnors situation.

Ingrid Hjalmarson tar i rapporten upp en rad saker som behöver förbättras. Ett av de allvarligare är att det är magert med handlingsplaner ute i kommunerna, vilket leder till att det råder stor osäkerhet om vem som har ansvaret när kvinnor inom äldrevården utsätts för våld i nära relationer. Är det äldrevården eller är det socialtjänstens individ- och familjeomsorg?

– En av frågorna vi ställde i intervjuerna var om de samverkade med socialsekreterare inom individ och familjeomsorg i sin hemkommun. Några sa att de hade upparbetat ett samarbete, men de flesta av de intervjuade berättade att de sällan eller aldrig kopplade in en socialsekreterare.

Birgitta Vigil, utredare på länsstyrelsen och en av initiativtagarna till utbildningen, menar att frågan länge varit en ickefråga inom äldreomsorgen. Hon menar att det är viktigt när det gäller våld mot äldre att man vidgar begreppet våld och även vem som är närstående.

– Våld kan till exempel vara när en anhörig utövar makt genom att välja att inte hjälpa och att vårdpersonal och anhörigvårdare i många fall bör ses som närstående.

Varifrån kom idén om att ha utbildningen?

– Vi hade först en utbildning kring våld för dem med funktionsnedsättningar och då såg vi också att det fanns ett behov inom äldreomsorgen.

Hur går ni vidare?

– Vi planerar en ny utbildning i vår och vi har idéer om att försöka skapa ett nätverk mellan kommunerna för att höja kunskapen och få fram handlingsplaner.

Varför händer något först nu?

– Vi visste att problemet fanns, men inte att det var så stort. Kanske borde vi ha förstått. Våldet slutar så klart inte bara för att offer eller förövare uppnår en viss ålder. Med det behöver göras mer på alla nivåer, från att man utbildar i frågan redan på yrkesutbildningarna till att kommunerna tar fram handlingsplaner.

Men enligt Birgitta Vigil slutar inte problem med våld i nära relationer vid det som händer inom äldrevårdens väggar. Det är också viktigt att uppmärksamma att det finns ett stort behov hos dem som tidigare i sina liv har utsatts för våld..

– Många av de som finns på våra äldreboenden har till exempel levt i äktenskap då det fortfarande inte var straffbart att våldta sin fru och många har aldrig fått någon hjälp. Ju fler stenar vi vänder på, desto fler problem upptäcker vi.

Emma Wilén, utredare på Roks, tycker att rapporten visar att det finns en massiv okunskap på området.

– Positivt var att utbildningen fungerade som ögonöppnare för många av deltagarna.

Vad behövs för att förbättra situationen för äldre kvinnor?

– Det finns så mycket att göra. Det är viktigt att man fortsätter våga ha ett genusperspektiv och trycker på om mer resurser. Viktigt är också att få till rutiner, så att det är klart vem som är ansvarig när man misstänker våld.