Träffsäker kritik av arbetslinjen
Nina Björks konsumtionskritiska bok Lyckliga i alla sina dagar är en riktig fullträff. Frias Katarina Andersson blir både upplyft och mörkrädd av Björks slutsatser.
Nina Björks nya bok Lyckliga i alla sina dagar handlar om utopier. Eller, om man så vill, det enligt Marx artspecifika hos människan, att kunna ”föreställa sig det som icke är”. Och då gör hon det förstås inte lätt för sig, då motargumenten sedan länge är inövade: orealistiskt, flummigt eller bara ren och skär kommunism. Det senare är vad Erica Treijs kommer fram till i sin recension i SvD, till och med en mörkröd sådan, medan Elisabeth Hjort i DN (som förvisso arbetar på Svenskan, Björk är ju knuten till DN) vill ge boken till alla i hela Sverige.
Efter inte särskilt många sidor tänker jag att jag till att börja med vill ge den till samtliga i riksdag och regering, i förhoppningen att åtminstone någon skulle börja tänka bortom arbetslinjen. Arbete bör här preciseras som lönearbete – du är värd något i form av arbetskraft som kan säljas och bli till vinst för någon annan. Framför allt säljer du inte bara din kompetens utan också din personlighet och dina känslor, ditt ”äkta leende”.
Upplägget börjar pedagogiskt med exemplet Disney. Ge inte upp dina drömmar, är drömfabrikens budskap, allt kan man klara bara man bestämmer sig för det. Vad Disney emellertid förmedlar är individens förmåga att trotsa sociala hierarkier, inte drömmen om ett bättre samhälle för alla. Disneys evangelium är även arbetssamhällets: Den som lyckas har alltid gjort det tack vare sitt eget hårda arbete och sin intellektuella kapacitet. Björk demaskerar alla sådana föreställningar; vilken slump att vita medel-och överklassmänniskor är de som arbetar hårdast och är smartast!
För några år sedan uttryckte Nina Björk sin ångest över att lämna sitt barn på dagis; det kom något oväntat från författaren till en av feminismens mest genomslagskraftiga verk, Under det rosa täcket.
Men det har ju aldrig handlat om att mödrarna bör hålla sig vid hemmets härd, utan att alla kanske borde fundera över vad som är värdefullt i livet, om det är arbetet som alltid ska ha högsta prioritet. Kruxet är förstås att de feministiska landvinningarna har gjorts utifrån det rådande systemet och framför allt byggt på kvinnors deltagande i arbetslivet. När detta arbetsliv ifrågasätts är det därför inte underligt om det ses som ett hot mot kvinnors självständighet.
Att det sedan är föräldraskapet som tycks ha gett Björk flera insikter om livets verkliga värde behöver en förstås inte tolka som att dessa insikter inte skulle kunna uppstå utan det. Vid en första anblick kan det alltså se ut som att när fan blir medelålders blir hon biologist, men riktigt så enkelt är det nog inte.
Lycklig i alla sina dagar är lättillgänglig och träffsäker, möjligen något överpedagogisk och repetitiv i sin önskan att öppna ögonen på oss konsumerande zombies. Kanske ett nödvändigt grepp, för som Björk skriver är det som svårast att identifiera de strukturer vi befinner oss mitt i, strukturerna som är vår vardag. Vi har inte mycket annat val än att sälja vår arbetskraft för att kunna köpa det vi behöver för vår överlevnad, samt för att köpa det vi inte behöver för systemets överlevnad. Vi accepterar att reklamen lanserar produkter med hjälp av känslor; vi vet att vi inte blir lyckliga i längden av en ny mobil eller en ny topp, men vi spelar ändå med, om än bara lite grann.
Jag kan dock ha en invändning. Även om allt omkring oss är varor, till och med vi själva, så kan ett föremål – trots att det är en vara – äga egenskaper som inte går att sätta ett pris på. Vad Björk utelämnar är de estetiska värdena, inte bara i ting eller plagg, utan även konsten. Vad söker vi, frågar hon sig? Kärlek, gemenskap, närhet, javisst. Men söker vi inte också efter skönhet?
Och, märk väl, det finns ingen garanti för att finna den där kärleken som ska vara livets enda sanna mening. Då får vi hoppas att det finns andra värden att eftersträva. Nu tror jag inte att Nina Björk underskattar värdet i att till exempel skriva en bok, för bokens egen skull, även om boken blir en del i det ekonomiska systemet. Hon har fokuserat på andra saker. Som hur tidningen Mama lanserar mammarollen som lika med konsumtion, till sig själv och sin accessoar barnet, allt under den individualistiskt heliga förevändningen, because you're worth it.
Man blir mörkrädd, men samtidigt upplyft över att det går att genomskåda, bara någon gör en uppmärksam på det.
<h2>Nina Björk (f. 1967) är författare, litteraturvetare och kulturskribent. Bosatt i Lund och debuterade 1996 med debattboken Under det rosa täcket </h2>