I sin artikel "Välj djurvänliga alternativ" uppmanar Christoffer Edström oss att välja djurvänliga alternativ. Jag håller helt med om att den vidriga djurhållning hen beskriver absolut inte bör få fortsätta. Däremot är uppmaningen att äta veganskt lika förvirrad som att stå och slå på hörnstolpen i boxningsringen medan motståndaren hejar på bakom ryggen.

Sojamjölk brukar till exempel framhållas som ett utmärkt veganskt alternativ. För att framställa den läggs sojabönor i lut och tryckkokas därefter. Det som uppstår är en illaluktande osmaklig massa som vakumbehandlas under extremt höga temperaturer för att ta bort lukten. Sedan måste sötningsmedel och smakämnen tillsättas för att dölja den bittra smaken. Därefter tillsätts ofta kalcium och vitamin D2. För att allt ska hålla ihop måste emulgeringsmedel och stabilisatorer tillsättas. Slutligen lite vit målarfärg, titanoxid, för att det ska se aptitligt ut. Denna process kan knappast kallas miljövänlig, trots att produkten är vegansk.

Tillverkningsindustrin för dessa produkter ägs, om man följer ägarskapskedjan, till allra största delen av ett fåtal stora företag, däribland Du pont och Monsanto, som inte har några skrupler när det gäller att förgifta världen. Dessa företag behärskar också till största delen världsmarknaden för spannmål och genom manipulationer pressas priserna så att bönderna arbetar under nästan slavliknande förhållanden. För att inte tala om de förhållanden säsongsarbetarna lever under. Därmed kan vi också konstatera att “veganskt” inte heller nödvändigtvis är ett etiskt val.

Dessa företag tillverkar och säljer gärna också djurprodukter, men tillverkningskostnaden är mycket lägre för de veganska alternativen, och därmed är vinsten större. Alltså är dessa företag beredda att lägga väldigt mycket pengar på att främja veganism, bland annat genom att främja tvivelaktiga forskningsresultat och dåliga kostråd.

Om vi istället betraktar en vanlig svensk som håller höns hemma i sin villaträdgård, vilket är tillåtet i stort sett i hela landet, där hönsen lever precis som höns vill och springer runt och äter skadedjur i trädgården. Höns är nämligen inga vegetarianer, utan blodtörstiga dinosaurie-ättlingar. Dessa lyckliga höns producerar utmärkt fullvärdig människoföda utan miljöpåverkan eller exploatering, trots att det inte är veganskt.

Ägg brukar dock betraktas som vegetariska, men i äggproduktionen finns ett dilemma för vegetarianen. För att föda upp tio värphönor måste man kläcka tjugo ägg. Av de tio tupparna kan endast en behållas, de övriga kan inte överleva utanför hönsgården. Ska man nu kasta bort den föda som de nio olyckliga tupparna består av? Ett liknande dilemma uppstår i mjölkproduktionen, eftersom kon måste få en kalv varje år och endast ungefär var tolfte kalv kan få överleva, för att undvika överbefolkning i kobesättningen.

Apropå överbefolkning, så hände det sig under sjuttiotalet att älgjakten begränsades och det blev så många älgar att födan inte räckte till. Ett liknande problem finns i nordöstra USA, där hjortstammen blivit så stor att den ödelägger stora områden. Är det inte mer etiskt korrekt att ta ansvar för att hålla dessa djur på rimliga populationsnivåer genom lagom mycket jakt?

Härmed ställer jag mig bakom Christoffer Edströms uppmaning att välja etiskt och miljömässigt korrekt mat, även om det tyvärr inte är så enkelt som att välja veganskt.