Ny regering och nya problem | Fria.Nu
Klas Lundström

Inledare


Klas Lundström
Fria Tidningen

Ny regering och nya problem

Lördagen den 7 juli gick Öst¿timors befolkning till valurnorna för att välja ny regering. Rösterna hann knappt räknas färdigt innan premiärminister Xanana Gusmãos partikoalition CNRT utnämndes till valsegrare med 30 av 65 parlamentsstolar säkrade. Redan här befarade många att oroligheter skulle bryta ut i Asiens yngsta nation, inte enkom som en följd av dåliga förlorares raseri, utan även som en protest mot den sittande maktens politiska vägval.

Enligt en pressekreterare för ett av valets förlorande partier var tusentals ¿timoresers röster ”förlorade, bortkastade och borta för evigt”. Det överlag fredliga valet beskrivs som ”de mindre partiernas likvaka” av personer tillhörande rörelser bortom den politiska eliten. Siffror ger cynismen viss rätt: endast fyra partier tar plats i parlamentet, de mest penningstarka.

Den gångna veckans förhandlingar mellan CNRT (valets stora vinnare) och FRETILIN (Östtimors forna självständighetsrörelse) hann aldrig särskilt långt. Gusmão såg förbi sina forna partivänner i FRETILIN och väntas istället bilda en koalitionsregering tillsammans med Demokratiska partiet och Frenti-Mudança, en nyfödd utbrytarfraktion från FRETILIN. FRETILIN, som gick framåt i det senaste valet, och dess anhängare såg sig lurade och besvikna. Det började med några söndagsskott nära huvudstaden Dilis ökända kyrkogård Santa cruz, där ¿Indonesien 1991 massakrerade 200 personer vid en fredlig manifestation. Senare under dagen drabbade demonstranter samman med poliser i både Dili och Viqueque, i östra Östtimor, ett starkt FRETILIN-fäste.

Hittills har en person mist livet och fyra poliser skadats i spåren av orolig¿heterna. Myndigheter har upplevt stenhagel och FN-bilar har satts i brand.

Nya upplopp och missnöjesyttringar kan mycket väl ta huvudstadens gator i besittning. Arbetslösheten är hög, löftena har varit många och vapen finns det gott om. Vad de senaste dagarnas oroligheter kommer att innebära för FN:s planerade uttåg (preliminärt februari 2013, men ett datum som redan skjutits fram många gånger) är för tidigt att sia om, men klart är att de politiska spänningarna avslöjar en hel del om Östtimors tillstånd. På ytan är det lugnt, men bortom synhåll lever ouppklarade politiska strider och militära maktkamper vidare och hotar att kasta fotogen över Östtimors bräckliga demokratiprojekt. Kort sagt: Östtimor har ännu inte gjort upp med sin historia och många är förbittrade över att personer som gjort sig skyldiga till MR-brott tillåts gå fria utan att ställas inför rätta.

Geopolitiskt innebär Xanana Gusmãos nya koalition å andra sidan ett drömläge – för västmakterna (USA, EU och Australien). Gusmão har under sin tid som landets mäktigaste politiker – först som president och senare som premiärminister – försatt landets marknad i en återvändsgränd som söndrat den sociala sektorn och låtit utländska företag etablera sig utan krav på skatter eller fullgott ansvar för skäliga arbetsvillkor eller miljöhänsyn.

Resultatet blir därför allt mer synligt. Om Östtimor tidigare var ett splittrat samhälle mellan dem som var för respektive emot självständighet går dagens spricka mellan dem som anser att landet sålt ut sig i ohållbar utsträckning och dem som anser att liberaliseringen av industrier och naturtillgångar är realpolitikens krassa verklighet.

Vad den nya regeringen har att tampas med är inte längre enbart antalet invånare i fattigdom (främst kvinnor och barn) och växande korruption, det är även en rastlös opposition som tar till allt mer desperata medel för att göra sin röst hörd. Den rastlösheten kostade minst ett människoliv den gångna helgen, och källor som undertecknad har talat med befarar att våldsspiralen kommer att eskalera ¿ytterligare innan det vänder tillbaka till det normala. Till det som många ¿timoreser kallar ”det skenbara lugnet”.

Annons

© 2021 Fria.Nu