Östersjön rensas på spökgarn
Det har kallats ett av Östersjöns största miljöproblem. Förlorade nät som driver runt som spöken och fiskar i oändlighet. Nu ska en lösning hittas – i Simrishamn.
Exakt hur många fiskar som fastnar och dör i spökgarnen är det ingen som vet. Inte heller hur många fisknät som varje år förloras till sjöss. I femton år har problemet varit känt. Forskning har genomförts och nät plockats upp men någon helhetsbild eller gemensam strategi för att hitta de förlorade näten finns inte. På Marint Centrum i Simrishamn arbetar nu fiskeingenjören Vesa Tschernij med ett projekt för att få bukt med problemet.
– Vi håller på att utveckla en metod för att hitta näten och plocka upp dem på ett kostnadseffektivt sätt. Sedan ska vi bara hitta någon som kan betala kalaset, säger han.
De flesta näten kommer från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet då fisket i Östersjön påminde om vilda västern, enligt Vesa Tschernij. Överdimensionerade fiskeflottor konkurrerade om den sista torsken och mängder av nät gick förlorade till sjöss. Nät som på ett plågsamt och långdraget sätt fortsätter att döda fisk. Även om Vesa Tschernij menar att många av de gamla näten verkar ha surrat ihop sig och driver längs med botten.
Nyligen gick sex fiskebåtar ut från Simrishamn och Nogersund i Blekinge i jakt på information om var näten finns och vilka mängder det handlar om. De första resultaten var försiktigt positiva, enligt fiskarna var det färre nät än någonsin som hittades.
– Nu har fisket minskat, det är få konflikter och fiskeredskapen är betydligt dyrare. Fiskarna har inte råd att tappa dem längre, säger Vesa Tschernij.
Men nät förloras fortfarande till sjöss, om än färre.
– Vi måste hitta ett sätt att få stopp på problemet även i framtiden. Det kan handla om att komma överens om vissa spelregler, där en fiskare exempelvis kan ringa in anonymt och berätta var ett nät förlorats.
Tanken är att nästa år kunna föreslå en permanent modell för att plocka upp näten där samhället och fiskenäringen delar på kostnaden.
Är det inte fiskarnas ansvar att sådant här inte händer?
– Det är klart att näringen ska ta ansvar. Men man måste tänka på historien. De flesta garnen kommer från förr i tiden. I dag skulle jag bli väldigt förvånad om det i det svenska fisket tappas bort mycket garn.
Bakom projektet står kommunernas miljöorganisation KIMO, Fiskeområde Syd och organisationen Håll Sverige rent.
Spökgarn
När fisken dör sjunker näten och slutar fiska. När fisken sedan ruttnar lyfter nätet och börjar fiska igen. Enligt forskning kan spökgarn fortfarande fiska på 20 procent av den normala kapaciteten efter tre månader och på upp till 6 procent efter 27 månader.
Källa: Baltic 2020
