När man loggar in på Svenska spels pokerklient möts man av ett fönster som kallas navigatorn. Där uppmanas man att spela lagom och kan ställa in egna begränsningar för hur mycket pengar man får spela bort per vecka innan man blir spärrad. Ett exempel på Svenska spels ansvarstagande, eller kosmetika?

– Jag tror inte att det har någon större effekt, säger Philip Lalander, professor i socialt arbete vid Malmö högskola. Det är samma som på casinon, man ställer några broschyrer om spelproblem bredvid broschyrer om hur man spelar olika spel. De försvinner nästan.

Med den vita flaggan hissad i form av ett påstått socialt ansvar har den svenska, statligt kontrollerade spelmarknaden under de senaste tre decennierna vuxit kraftigt och Sverige är i dag ett av de länder i världen med störst spelutbud. Genom strategisk marknadsföring har svenskarna gjorts till ett spelande folk som 2011 försåg den reglerade spelmarknaden med en omsättning 42 miljarder kronor. För att framstå som ansvarstagande har Svenska spel anammat begreppet CSR, corporate social responsibility. Poängen med CSR är att det visat sig lönsamt för företag att ta socialt ansvar. Åtminstone om det inte kostar för mycket pengar. Svenska spel myntade begreppet ”Spela lagom”, som man kan skymta här och där i det offentliga rummet bland hästhuven från ATG, vinnarfigurer från Svenska spel, samt reklam för Keno och Triss. ”Plötsligt händer det”.

År 1979 förbjöds enarmade banditer i Sverige, efter att en utredning visat att de skapade betydande sociala problem. De ekonomiskt sämst ställda i samhället blev ännu fattigare av enarmade banditer. Men på 1990-talet var detta för länge sedan glömt.

– Under hela 1990-talet beredde man grund för fler spel, berättar Philip Lalander. 1992 kom utredningen Vinna eller försvinna, där man försökte bereda mark för spelapparater. I utredningen bortsåg man från väldigt mycket forskning som pekade på problem, medan spelapparater i andra länder kallades ”the crack of gambling”. På den tiden diskuterade man inte spelberoende så mycket, vilket gjorde det lättare att legitimera det hela.

När enarmade banditer förbjöds på 1970-talet var de i privat ägo, vilket säkert bidrog till förbudet. 1996 återuppstod de under namnet Jack vegas, men nu i statlig regi genom Svenska spel och med knappar istället för spakar. Spelet blev snabbt en succé och omsatte förra året över 7 miljarder kronor.

– Det problematiska är att man behåller apparaterna sedan ny forskning visar att de är farliga och skapar problem, menar Philip Lalander. Det är en hastighet i de här spelen som gör att man lätt blir beroende. Men Svenska spel kan inte agera helt på egen hand, de har Finansdepartementet att ta ställning till, Finansdepartementet vill väl ha in pengar. Egentligen kanske Svenska spel borde vara underställt Socialdepartementet.

Åsikten att Svenska spel är en aggressiv aktör på marknaden vars främsta syfte är att dra in pengar till staten delas inte av alla. Per Binde, socialantropolog som forskar om spelande vid Göteborgs universitet, betonar Svenska spels förebyggande åtgärder.

– De har ett uppdrag att erbjuda spel under kontrollerade former. Det står att spelet ska vara ansvarsfullt och de försöker uppfylla kraven, säger Per Binde.

Men Per Binde vill inte svara utförligare på frågor om det statliga spelmonopolet och Svenska spel. Det visar sig att han samtidigt som han forskar om spelberoende sitter i Lotteriinspektionens styrelse.

– Man är väl rädd för att pinka på den hand som föder en, kommenterar Philip Lalander, som berättar att han själv blev uppvaktad av Svenska spel när han forskade om spelande.

– Det kunde vara med luncher, det var inte mutor, men de ville hålla koll på vad jag skulle komma fram till. Men det var inget problem för mig, jag visste att jag inte skulle skriva snällt om Svenska spel bara för att jag ätit flundra.

I nyutgivna boken Spela lagom, av Anton Gustavsson och Adam Svanell, kan man läsa historien om hur hur de statliga spelbolagen som bildades på 1930-talet för att stävja spelandet, som då ansågs vara omoraliskt, gradvis omvandlats till att bli stora vinstdrivande företag som beräknande tar fram nya spelformer för att maximera vinsten. Samtidigt har man närmast invaderat det offentliga rummet med reklam för att sälja drömmen om storvinster.

– Under 1990-talet och 2000-talet har staten på ett aggressivt sätt bidragit till att få folk att spela mycket och dra in pengar, medan man bortsett från den sociala omsorgen, den är satt på undantag, säger Philip Lalander. Det är de ekonomiska intressena som väger tyngst. Det gäller inte bara på spelmarknaden, utan man skär i socialförsäkringssystemen och säljer ut offentliga verksamheter. Det har skett en ekonomisering av hela samhället.

Philip Lalander är kritisk till den påträngande reklamen för spel.

– Jag tycker att man kan störa sig på det, man ska hela tiden bekräfta tanken om att pengar är viktigast av allt. Det ser man även i tv-program som Postkodmiljonären och Bingolotto, där hyllar folk pengar som om det är något slags heligt tempel. Det blir nästan som att man förstärker en ny typ av ekonomisk religion, som om man tänker efter kan vara lite motbjudande. Pengar och konsumtion är det som gäller. Kan du inte konsumera är du ingen.

Martin Holmström