Vikingarna levde i Sverige och Norden för ungefär 1 000 år sedan. Den stora delen av befolkningen var då bönder och levde av jordbruk. Det forskarna ska studera är dem som ger sig ut i världen, som vi kallar vikingar.

– Ingen annan grupp människor gör det här under den tiden. Ett av målen är att förstå varför och hur de gör det utan att ha någon centralmakt eller stat i ryggen, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson, forskare vid institutionen för arkeologi och antikens historia vid Uppsala universitet.

Hon är en del av forskningsprojektet Vikingafenomenet som nyligen tilldelades 50 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att kunna bedriva forskning i 10 år tillsammans med internationella forskare och andra vid Uppsala universitet.

– Det är första gången som vi har haft så lång framförhållning. Den övergripande frågan för projektet är att försöka förstå varför det blir en vikingatid.

Under sina färder plundrade och krigade vikingarna. Mycket kretsade även kring handel, där handel med människor var en central del. Det var både män, kvinnor och hela familjer som gav sig i väg. Först i liten skala på 700-talet, men det ökade snabbt till tusentals människor som gav sig i väg ända bort till Kaspiska havet, berättar Charlotte Hedenstierna-Jonson.

En del av forskningsprojektet går också ut på att bemöta det sätt som historieskrivningen används i samhället i dag.

– Håller man på med vikingar måste man relatera till det här, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.

Rasistiska rörelser har inte varit sena att snappa upp vikinga-forskning och använda den i sina syften.

– För mig är vikingatiden en tid när man öppnar sig för omvärlden. Man är otroligt rörlig och nyfiken. Importen av både människor och idéer är jättestor. Vikingarna anpassar sig och lär sig snabbt nya tekniker och blir en del av samhället dit de flyttar. Ändå har man försökt att få den här tiden till ganska inskränkt och begränsad, men det är historieförfalskning.

Intresset för historiskt återskapande, så kallat reenactment, kring vikingatiden ökar och utbytet mellan grupperna och forskarna är flitigt. En grupp i Storbritannien som gör rekonstruktioner från Vendeltiden är redan med i forskningprojektet och fler samarbeten lär det bli.

– Reenactmentgrupperna är väldigt seriösa, frågvisa och testar sig fram. De har gått från vadmalsdräkter till historiskt korrekta dräkter. Samtidigt ger de forskare feedback kring vad som är rimligt och fungerar i praktiken. Det är ett värdefullt tillskott, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.