Röda korset har i sin studie analyserat 953 beslut och domar från Migrationsverket, polisen och de tre migrationsdomstolarna. Syftet har varit att granska på vilka grunder asylsökande tas i förvar och hur rättssäkra besluten är. Slutsatsen som dras är att myndigheterna ofta brister i motiveringen till besluten.

I alla de fall där Migrationsverket beslutat att en asylsökande ska tas i förvar, som studien tittat på, konstateras att den lindrigare åtgärden uppsikt – som innebär att personen måste anmäla sig regelbundet till myndigheten – inte är tillräcklig. Men det finns inte med någon motivering om avvägningen mellan förvar och uppsikt. I de fall där polisen beslutat om att asylsökande ska tas i förvar nämns inte uppsikt över huvud taget i besluten.

– Konsekvensen blir att enskilda asylsökande inte får möjlighet att förstå varför myndigheterna har fattat ett beslut. Det leder i längden till en misstro mot systemet, säger Alexandra Segenstedt, sakkunnig i migrationsfrågor på Röda korset.

Röda korset har även tittat på fall där asylsökande har placerats inom kriminalvården, trots att de inte har begått något brott. I lagstiftningen finns det stöd för det om personen av säkerhetsskäl inte kan vistas i förvarslokalerna eller om det finns synnerliga skäl. Det sistnämnda är en undantagsregel och ska användas restriktivt. I de 372 placeringsbeslut som studien tittat på fattades 280 beslut på grund av synnerliga skäl.

– Där kan vi också se att man i många fall har fattat placeringsbeslut och avskiljandebeslut på samma dag. Det visar att man inte ens tittar på alternativet att ha kvar personen på förvaret, säger Alexandra Segenstedt.

– Vi anser inte att någon asylsökande som inte har begått brott ska placeras inom kriminalvården, säger hon.

Niclas Axelsson, förvarsexpert på Migrationsverket, påpekar att Justitieombudsmannen, JO, granskade förvarsbesluten förra året och att myndigheten har börjat arbeta med förbättringar efter den kritik som framkom då. Det handlar om att i större utsträckning besluta om avskiljning på förvaret istället för att direkt besluta om att placera någon inom kriminalvården och att inte placera någon enbart för att de utgör en allvarlig fara för sig själv.

Men han säger att han känner igen problembilden med att myndigheten ofta brister i motiveringen till olika beslut om tvångsåtgärder.

– Det är olika faktorer som leder till denna brist och någonting som vi får titta närmare på. När det gäller polisens beslut så har de en blankett som de fyller i vid beslut och på verket har vi mallar som vi använder. Även om detta i sig skapar förutsättningar för enhetlighet och rättssäkerhet, så finns det en risk i att man missar att ordentligt motivera sina beslut när man har en mall eller blankett att utgå från. Vi måste bli noggrannare i att motivera besluten.

Studien tar upp ett fall där ett beslut om förvar grundar sig på att den asylsökande, under ett återvändandesamtal, ska ha sagt att hen inte kommer medverka till att lämna landet. Räcker det som motivering för att ta någon i förvar?

– Man måste ha ett bra underlag om man ska frihetsberöva en person och det måste ha mer substans än att man går på ett uttalande. Men jag vet inte omständigheterna kring det här fallet. Det jag tycker är viktigt är att fundera på hur man själv skulle vilja bli behandlad i samma situation och på vilka grunder man själv skulle vilja bli frihetsberövad.

Han säger att det i i de beslut som varit underlag för studien i princip räckt med ett antagande om att en asylsökande kommer hålla sig undan för att frihetsberöva personen och att det utifrån dåvarande lagstiftning funnits mycket utrymme för godtycke. Lagändringarna som trädde i kraft den i maj i år, är ett steg på vägen till ett minskat utrymme till sådant godtycke, menar han.

– Men även om lagstiftningen lämnat detta utrymme måste vi fråga oss vad vi ska ha för syn på kvalitet och rättssäkerhet i våra beslut. Jag tycker det är viktigt att avvägningen mellan förvar och uppsikt tydligt ska framgå av beslutet.

Alexandra Segenstedt hoppas att studien ska leda till att frågan lyfts både politiskt och inom ansvariga myndigheter.

– Myndigheterna måste börja motivera sina beslut och titta på de lindrigare alternativen som finns. Man måste väga in proportionalitetsprincipen. När det gäller lagstiftningen tycker jag att man måste tydliggöra grunderna för att fatta beslut om förvar.

Och enligt Niclas Axelsson kommer Migrationsverket använda studien som underlag för att genomföra förbättringar.

– Vi får titta vidare på besluten och på hur vi förmedlar dem. Och se om vi behöver ändra någonting i våra interna riktlinjer.