Fria Tidningen

Fraser reder ut rättvisans premisser

Nancy Fraser, politisk filosof och kritisk teoretiker i New York, har tagit på sig en mycket viktig uppgift. Hon styr med skärpa upp den snåriga debatten om jämlikhet och rättvisa – vad, vem, hur. Inte minst visar hon hur debattörer pratar förbi varandra genom att utgå från olika premisser, grundantaganden och förgivetantaganden.

Främst gäller detta den ”självklara” tanken att facklig-politisk rättvisa byggs för medborgarna i de territoriella nationalstaterna – dessa socialt konstruerade geografiska rum för politisk gemenskap. Det hindrar främst Syds globalt fattiga att utöva demokratiskt inflytande över den globaliserande nyliberala västmarknadens invaderande övermakt av storföretag och stormakter.

Nancy Fraser tänker sig en ständigt pågående debatt om hur, i vilka frågor och på vilken nivå (lokalt, regionalt, nationellt, kontinentalt, globalt) rättvisefrågor ska beslutas om. Här finns nationell tillhörighet med som variabel, liksom rätten att besluta om det man påverkas av. Själv för hon fram underställelseprincipen. ”Enligt denna princip har alla som är underställda en bestämd styrningsstruktur moralisk status som rättvisesubjekt i förhållande till denna struktur.”

Som läsaren nu anar är Nancy Frasers fyra utvalda texter i boken Rättvisans mått fruktansvärt svårbegripliga och överteoretiska – så där blodlöst torrknastrande matematiska som filosofi kan vara; den keynesiansk-westfaliska ordningen. Flerdimensioell social ontologi med normativ monism. Polysemi. Det transnationella prekariatet. Metademokratins institutionalisering. Heteroglossi. Doxa. Dessutom är texterna omtuggande.

Västvänsterns trendbrott från klasspolitik till identitetspolitik är inget för Nancy Fraser. Redan i bokens undertitel har hon en balanserad syn på rättvisa och jämlikt deltagande:

”Texter om erkännande, omfördelning och representation i en globaliserad värld”. Alltså kulturell rättvisa genom erkännande av kvinnors, minoriteters, homosexuellas rättigheter (likhet i människovärde), ekonomisk rättvisa genom utjämningspolitik (likhet i resurser), samt politisk rättvisa genom demokratiserat samhällsdeltagande (likhet i makt).

Mina invändningar: Moraliskt sett tillhör jordens materiella resurser och ansvaret för miljön hela mänskligheten – rättvisa måste då vara att uteslutande globalt besluta över detta. Å andra sidan är demokratin mest levande lokalt, och samhörigheten kanske starkast nationellt. Nancy Frasers hopp om internationell (klass)solidaritet verkar ju ha gått i (skytte)graven redan 1914 då arbetare av olika nationaliteter ömsesidigt slaktade varandra.

Fakta: 

Litteratur

Rättvisans mått

Författare Nancy Fraser Förlag Atlas

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En vidöppen revolution

Äntligen! Det här är den bok jag själv hade velat skriva efter mina sex år i Bolivia – världens mest indianska land. Den förklarar precis de tankar, erfarenheter och nya insikter jag fick som journalistvolontär för den fackliga och etniska indian/bondeorganisationen CSUTCB och dess tidning Pututu.

Fria Tidningen

Svensson-muslimer slår hål på fördomar

Det finns problem med islam, som förvärras av att nationalpopulister och sensationsmedia förstorar dem. Men huvudproblemet är existensen av en alltför högljudd liten minoritet av högerradikala överpolitiserade våldsislamister. Som perverterar och skämmer ut islam genom att i alltför hög grad lyckas dominera bilden av religionen.

Stockholms Fria

Klass spelar fortfarande roll

Bröd och skådespel är elitens beprövade taktik för att hålla folket lugnt. Nutidens bröd är den relativa välfärden i Sverige och den femhundring mindre i skatt som köpte över ett antal (unga manliga) arbetare till Moderaterna i den gångna valrörelsen. Dagens skådespel utgörs av marknadsekonomins lockande smörgåsbord av konsumtion, nöje, sport, livsstilar och identiteter.

Stockholms Fria

Mångkulturalism en grogrund för militant islamism

1989 faller Berlinmuren och med den, den reellt existerande socialismen. Samma år utfärdar Ayatollah Khomeini från Iran döds-fatwan mot Salman Rushdie för den ”hädiska” romanen Satansverserna. Vilket samma år leder till att boken bränns i brittiska Bradford. Och senare till att ett stort antal människor kopplade till boken mördas i den politiska snarare än religiösa Rushdie-kampanjen.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu