Men jag håller med ambassadör Ingmar Karlsson som genom flitigt författarskap drar en lans för islam som religion. Nu senast (och som vanligt djupt kunnigt) i En delad värld – Islam och Europa i går, i dag och i morgon.

Karlsson tar bland annat upp de ömsesidiga hotbilder och svartmålningar mellan Europa/kristendomen och arabvärlden/islam – som exempelvis jihad och korstågen utgör. Men jihad har många och viktigare betydelser än heligt krig. Och korstågen hade många komplexa medeltida orsaker och var knappast imperialistiska angreppskrig. Västvärlden åstadkom större förödelse i Mellanöstern genom sin splittrande koloniala gränsdragning under 1900-talet, menar han.

Som vanligt tar Ingmar Karlsson (numera hedersdoktor i teologi) upp att islamvärlden förmedlade antikens arv och egen vetenskap till ett underutvecklat Europa. Som tack för det bör EU välkomna och bidra till utvecklingen av en liberal euroislam, som kan återexporteras till arabvärlden och rycka denna ur fundamentalismens grepp, menar han. Speciellt som detta också kan stoppa framväxten av bokstavstroende gettoislam i Europas storstäder.

Mindre kunnig är Karlsson när han skriver om nation och nationalism, där han som vanligt och politiskt korrekt överbetonar dess negativa sida. Däremot delar han inte den akademiska vurmen för mångkulturalismen i det osmanska riket (”milletsystemet”) eftersom det splittrade nationen/landet.

Islam är en europeisk religion med en 800-årig närvaro i Europa. Istället för att se islam som ett inre och ett yttre hot, bör vi välkomna islam som en berikare av europeisk kultur. Det anser Ingmar Karlsson, och jag instämmer i hans i grunden positiva syn på islam.

Slutligen ser jag liksom ambassadör Karlsson fram emot att de islamdominerade europeiska länderna kommer med i Europasamarbetet – Albanien, Kosovo och delar av Bosnien och Montenegro. Däremot delar jag inte hans välkända entusiasm för ett turkiskt EU-medlemskap. Muslimska Turkiet är till typ 97 (yt)procent ett asiatiskt land. Det bör snarare av geografiska, historiska och kulturella skäl placeras i en tänkt Mellanöstern-union.