Kvinnliga och manliga könsroller tycks påverka sjukgymnasters sätt att ge vård och på vilket sätt män och kvinnor hanterar rygg- och nacksmärta. Avhandlingen, som ges ut på Umeå universitet, bygger på intervjuer och enkätsvar från patienter både före och efter att de fått vård. Kvinnorna, som tillfrågades fick oftare höra att de skulle ”ta det försiktigt” medan männen oftare fick höra att till exempel ryggsmärtan var något som ”hörde till arbetet”.

– Man har föreställningar kring hur män och kvinnor är, det kan vi se i reklam och film och det får genomslag även i vården, säger Gunilla Stenberg, som skrivit avhandlingen och som själv är sjukgymnast.

Avhandlingen visar också att männen mer sällan blir erbjudna träningsprogram jämfört med kvinnorna. Med träningsprogram kan den muskulatur som är utsatt stärkas så att risken för att få arbetsskador minskar.

– Det verkar som att uppfattningen är att kvinnor är svagare och i större behov av träning även om männen kanske behöver träningen lika mycket.

Avhandlingen tar också upp hur kvinnliga och manliga patienter ser på sin sjukdom. Kvinnor var oftare rädda att uppfattas som ”gnälliga” när de sökte vård. Männens självbild var oftare kopplad till att hårt arbete skulle ses som något positivt.

– Det som förvånade mig mest var att kvinnor känner skam och nästan förväntade sig att de inte skulle bli tagna på allvar. Det gör mig ledsen att se att det fortsätter vara så här år 2012, säger Gunilla Stenberg.

Kvinnor och män påverkades också olika av sina skador. Kvinnorna berättade att de kände sig mer stressade och upplevde att de fick dåligt stöd på jobbet. Männen talade om minskad arbetstid i hemmet och att de inte hade tid att motionera lika mycket.

Även om avhandlingen visar på flera problem inom rehabilitering hoppas Gunilla Stenberg att avhandlingen kan leda till större förståelse för genus och ändrade arbetsrutiner.

– Det är viktigt att vårdpersonal är medvetna om sin egen föreställning om män och kvinnor, men också om patientens föreställningar. En lösning skulle vara att man satsar mer på genusutbildningar i vården, säger hon.

Ingrid Lindquist är programdirektor för sjukgymnastprogrammet på Karolinska institutet. Hon berättar att den treåriga sjukgymnastutbildningen endast har två dagar fokuserade på ren genusvetenskap men att vissa genusmoment inkluderas i de övriga kurserna. Hon tycker att genus borde få mer utrymme i utbildningen.

– Vi tycker att genus är mycket viktigt för vår yrkesutövning och medvetenheten om att vi måste upplysa våra studenter om detta har ökat.