– Ingrid Vang Nyman är dels en oerhört skicklig tecknare, men det är också något konstnärligt intressant i hennes sätt att skildra barn, säger Elina Druker, som är forskare inriktad på barnlitteratur och bilderboken. Ser man på Barnen i Bullerbyn är de inte några väldigt vackra, sköna barn utan barn med olika utseenden. Just detta väckte ganska starka reaktioner. Folk uppfattade dem som fula. Till skillnad från en slags schematisk föreställning om barnet har hon betraktat barn och ritat barn. Det är fina porträtt.

Efter andra världskriget växte sig internationalismen stark i Sverige. Det som hade hänt fick inte hända igen. Man fick en ny syn på barnet, som sågs som en symbol för framtiden och som var värd att satsa på, och intresset för barnboken som en egen konstart växte hos föräldrar och förlag. Barnets lek och sätt att betrakta verkligheten hamnande i fokus och ersatte de mer naturtrogna bildframställningarna, som kan betraktas mer som illustrationskonst. Det blev också viktigt att känna till andra kulturer och förmedla dem till barnen. Detta syns starkt i bilderböcker som syftade till att lyfta fram likheter hos barn i olika länder. Elina Druker berättar att Ingrid Vang Nyman var noga med att ta reda på hur olika föremål såg ut och pekar ut hennes mycket detaljerade bilder.

– Böckerna som kom på 1940- och 1950-talen är skapade för barn på ett annat sätt. Konstnärerna hade en ambition att nå barnet genom förenklingar och naivitet och med sin djärva attityd till bilderboken var Ingrid Vang Nyman fullkomligt nyskapande under den här perioden. Hon vänder på perspektiven och bilderna är ofta instabila och kaotiska.

Samtidigt som Sverige fick en starkare ekonomi efter 1945 fanns en tanke om att alla skulle ha tillgång till bra bilderböcker. Nu utvecklades också trycktekniken, vilket skapade nya bild-, form- och färgmässiga alternativ, och gjorde bilderboken billigare. Elina Druker understryker att ekonomin är jätteviktig för utvecklingen av bilderboken. Den norska bilderboken har till exempel haft en stark period de senaste tio åren tack vare det kulturstöd som finns, berättar hon. Det har kommit ut fler stilar och illustratörerna har fått friare händer att skapa mer experimentella böcker, både estetiskt och motivmässigt.

På 1950-talet utvecklades också de fotografiska bilderböckerna med foton på barn i olika kulturer. Bilderböcker med foton kom sedan starkt på 1970-talet tillsammans med influenser från popkonsten. Under 1980- och 1990-talen blir det mjuka, pastelliga och romantiska mer framträdande, vilket kan ses som en reaktion mot tidigare trender. Enligt Elina Druker är bilden i dag mer mångfacetterad med olika typer av stilar, vilket inte minst beror på att det har kommit fler yngre konstnärer de senaste fem till sju åren.

– Vi har en ganska bred bilderboksestetik i Sverige just nu, även om den inte är lika provocerande och djärv som i Norge. Jag ser möjligheter hos de små förlagen. Om jag tittar på utgivningen de senaste två åren är det på förlag som Trasten, Kabusa och Bladslottet som den riktigt spännande litteraturen kommer. Det är synd att vi inte har fler böcker från andra länder. Mycket intressant går förlorat när böcker som inte anses säljbara inte översätts. Förlagsbranschen är otroligt slimmad, framför allt sedan några år tillbaka.

– Sverige har fantastiska böcker och vi har ett stort självförtroende när det kommer till barnkultur och barnlitteratur. Men det är en farlig inställning att vara för nöjd, då blundar man ibland för böcker som inte passar vår föreställning om vad en barnbok eller bilderbok är, fortsätter Elina Druker. Hur man skildrar barn är ganska nationellt. Sedan 1940-talet har barnperspektivet tydligt präglat det svenska, som i Ingrid Vang Nymans sätt att försöka beskriva händelser genom barnets upplevelse.