Berätta, vad hade ni planerat på lördagskvällen?

– Det var ABF i Ludvika i samarbete med ungdomsgården Haffas som hade planerat en antirasistik manifestation och de ringde in mig som talare. Jag tackade ja och åkte dit och vi var cirka 200 personer på plats. Sedan bjöd vi in alla som ville till Ungdomens hus för att diskutera hur vi kan gå vidare med det antirasistiska arbetet i Dalarna. Det var ett 50-tal ungdomar som följde med.

Vad hände sedan?

– Vi hade varit där i ungefär en timme när vi hörde att Svenska motståndsrörelsen var på väg, från en person som var utanför. Jag sprang för att låsa dörren men precis när jag tar tag i handtaget står de där, cirka tio personer, som tränger sig in. De hade med sig en megafon och skrek att de ska skydda Norden och att vi är landsförrädare och kommunister och så vidare. Alla var chockade och några grät men vi såg inte att de hade några tillhyggen då.

– De går emot mig och säger att de ska diskutera vad de ska göra med mig och försöker dra ut mig ur lokalen. Jag lyckas komma undan med hjälp av andra i lokalen men då får jag en flaska i huvudet. De fortsätter att mordhota andra i lokalen och säger att de kan krossa oss alla, men att de är barmhärtiga nu och låter oss leva. Under hela den tiden hade en person ringt polisen men när de kom var de bara tre poliser. De fick ut dem i alla fall och sa att vi skulle låsa och larma lokalen. Vi satt inlåsta två timmar i Folkets hus på grund av säkerhetsskäl.

Vad tänkte ni när ni satt där inne?

– Vi samlades i ett hörn och försökte peppa varandra och sa att vi kommer köra vidare och att det här inte stoppar oss. Men jag har sagt det till andra också, det första jag tänkte på när de kom in i byggnaden var de nyhetsbilder man såg från Utöya i somras.

Hur mår du i dag?

– Det har inte varit en god natt. De första två dagarna var det helt okej fast jag har haft ont i huvudet. Men idag känns det som att verkligheten har hunnit ikapp.

Vad menar du med det?

– Nu när det har lugnat ner sig lite tänker man på vad som kunde ha hänt. Vi vet i efterhand att de hade med sig kniv till exempel och man tänker på vad som hänt om de fått med mig ut. Polisen har sagt att det handlar om misshandel. Jag ser det som mordförsök.

Du är även kritisk mot polisens agerande. Berätta.

– Jag tycker att de skulle ha haft folk i närheten hela tiden eftersom de känt till att vi skulle vara där. De ansåg inte att det fanns en hotbild mot oss. Sedan hörde inte en enda person från polisen av sig efter händelsen och frågade hur jag mådde eller om jag hade några frågor. Jag var där i går (måndag red anm) för första gången. Men nu har Dalapolisen anmält sig själva också för hur de hanterade situationen så vi får se vad som händer.

Hur går du vidare med det här?

– Det här har fått stor publicitet, inte bara i Ludvika och Dalarna utan i övriga Sverige och Norden. Vi har fått bra stöd från partier, organisationer och andra vilket gör att man orkar fortsätta. Vi kommer anordna nya antirasistiska manifestationer snart och anordna utbildningar i den antirasistiska frågan och se till att vi väcker starkt motstånd mot fascismen.