Laget tränar tre gånger i veckan i slitna träningslokaler i Ghazi stadium i Afghanistans huvudstad Kabul. Systrarna Shabnam och Sadaf Rahimi har varit med från starten och stakar ut en helt ny väg för kvinnor som vill idrotta i Afghanistan.

Fram till 2001, då talibanerna styrde landet var idrott för kvinnor förbjudet i Afghanistan. Sedan dess har en liten spirande idrottsrörelse vuxit fram. Boxningslandslaget startade 2007, genom Afghanistans olympiska kommitté, med målet att utmana stereotyper och uppmuntra unga kvinnor att stå upp för det de tror på.

– Det var min dröm att bli boxare. Först ville inte min pappa låta mig träna, han sa att tjejer inte ska boxas, men efter att jag fått min första medalj gav han med sig, säger Sadaf Rahimi, till Reuters.

Största målet just nu är att ta sig till OS. Innan det kan bli verklighet väntar en tuff kvalificeringsomgång i Kina i maj.

Systrarna Rahimi satsar allt för en plats i OS.

– Jag vill bli en bra boxare för att bringa stolthet till mitt land. Min dröm är att resa den afghanska flaggan för mitt land, säger Shabnam Rahimi, till Reuters.

Trots att idrott är tillåtet för kvinnor i Afghanistan är det långt ifrån alla som accepterar detta. Kvinnorna i laget får utstå allvarliga hot.

– För två år sedan var det någon som ringde min pappa och hotade med att kidnappa eller döda oss om han fortsatte låta oss träna, berättar Shabnam. De var borta från träningen i en månad, men vågade sig sedan tillbaka när tränaren kunde ordna säkra transporter till och från träningsanläggningen.

Ghazi stadium var länge känt som dödens arena. Tidigare höll talibaner publika avrättningar, steningar och andra grymheter på platsen. Många kvinnor har dött på arenan som hade ett ökänt rykte om sig att vara så nedstänkt av blod att ingenting någonsin skulle växa på platsen.

Efter en restaurering nyöppnades träningsanläggningen före jul och har nu blivit en plats för unga människors drömmar. Men den mörka historien påverkar idrottarna.

–Jag vet att kvinnor dödades här och ibland när jag tränar ensam på arenan får jag panik, säger Sadaf Rahimi.

Inga kvinnor från Afghanistan har någonsin vunnit en medalj i OS. Första medaljen till Afghanistan gick till Rohullah Nikpai som tog en bronsmedalj i teakwondo vid OS 2008.

Inför samma OS hoppades många på medeldistanslöparen Mehbooba Andyar, men hon försvann spårlöst från ett träningsläger i Italien bara veckor före OS.

Troligen blev trycket på henne för hårt. Bedömmare tror att hon frivilligt gav sig iväg från träningsanläggningen för att söka asyl i Europa och komma ifrån trakasserier och hot i hemlandet.