Konsten att alienera sina vänner
Israels före detta president Moshe Katzav är mest berömd för sin chauvinistiska kvinnosyn, som i slutändan gav honom en sjuårig fängelsedom för våldtäkt. Men Katzavs arrogans och uppblåsta självbelåtenhet visade sig inte enbart i hans relation till kvinnor, utan även gentemot representanter för judiska religiösa strömningar utanför ortodoxin.
Den traditionellt religiöse Katzav vägrade vid ett tillfälle kalla ledaren för den judiska reformrörelsen i USA, Eric Yoffie, för ”rabbin”, vilket inte bara innebar en förolämpning mot Yoffie personligen utan också mot reformrörelsens 1,5 miljoner medlemmar. ”Staten Israel erkänner inte reformrabbiner”, förklarade Katzav och uttryckte därmed både det israeliska religiösa etablissemangets förakt för reform- och masortirörelserna och den israeliska översittarmentaliteten gentemot judiska församlingar i diasporan.
Trots dessa sporadiska spänningsmoment har de judiska församlingarna i USA i vått och torrt varit Israels största utrikespolitiska stöd och bidragit med enorma summor till en mångfald sociala och kulturella projekt i Israel. Att den yngre generationen judar inte är lika förbehållslöst proisraelisk som den äldre är välkänt – deras liberala värderingar och krav på tolerans och religiös pluralism krockar både med Israels ockupations- och bosättningspolitik och med den tilltagande religiösa extremismen, som med full kraft drabbar alla som önskar att invandra, gifta sig eller skilja sig i landet och vars judiskhet ofta ifrågasätts.
Men den tilltagande klyftan mellan Israel och diasporan märks kanske tydligast när även en trogen Israelsupporter som Abe Foxman, ledare för Anti-defamation league, uttrycker sin oro över den senaste tidens antidemokratiska lagförslag i Knesset: ”Lagar som begränsar yttrandefriheten, försöker inskränka rättsväsendets självständighet och i syfte att försvara en judisk stat underminerar arabers och andra minoriteters rättigheter kommer att undergräva statens demokratiska karaktär”, skriver Foxman i Huffington post och uppmanar den israeliska högern att stå upp för ett fritt rättsväsende, samt press- och yttrandefrihet.
I en intervju i Haaretz kommenterar rabbin Eric Yoffie samma fenomen och varnar för ”katastrofala konsekvenser” för relationerna mellan Israel och diasporan. ”När rabbiner och judiska ledare talar om den judiska staten i församlingar och synagogor betonar de med stolthet Israels demokratiska karaktär. Vad ska de säga om de antidemokratiska lagförslagen går igenom i Knesset?”
Den israeliska regeringens senaste diasporablunder utlöstes av det israeliska immigrations- och integrationsministeriet, som initierat en reklamkampanj riktad mot israeler i USA. I ett av videoklippen ses ett par morföräldrar i Israel skypa på datorn med sitt barnbarn i USA. En tänd Channuka-ljusstake lyser i bakgrunden. När mormor frågar ”och vilken helg har vi nu?” utbrister barnbarnet ”Christmas!”
De båda gamla ser bestört på varandra medan en bildtext förklarar situationen: ”De kommer alltid att vara israeler. Men inte deras barn. Hjälp dem komma hem”. Ett stort antal upprörda judiska företrädare och organisationer vände sig till Israels ambassad för att protestera mot kampanjens ”skamlösa och förolämpande” budskap.
”Budskapet lyder: Kära amerikanska judar, bedriv gärna lobbyverksamhet för amerikanskt militärt stöd till det israeliska försvaret (och vilken underbar show ni gör på AIPAC-kongressen varje år!) men, snälla, håll er borta från våra söner och döttrar”, skriver en tydligt förbannad Jeffrey Goldberg i The Atlantic.
Vilka konsekvenser denna konfrontation kommer att få är oviss. Men personligen hoppas jag att liberala judar i Europa och USA tydligare gör sin röst hörd för liberala och demokratiska värderingar såväl i diasporan som i Israel. När det kommer till kritan behöver vi dem avsevärt mycket mer än de behöver oss.
<h2>Anna Veeder är frilansskribent bosatt i Israel och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>