Synpunkten


Anna Veeder
Fria Tidningen

En arabisk vår i Tel Aviv

På Rotschildboulevarden, som på kort tid förvandlats från chic paradgata till centrum för en av de mest imponerande folkliga protester som hållits i Israel, råder full feststämning. Hundratals Tel Avivbor, turister och nyfikna besökare flanerar längs boulevardens annars så gröna mittremsa där ett tältläger satts upp i en spontan protest emot Tel Avivs orimliga hyror och katastrofala bostadssituation.

Initiativtagaren är en ung kvinna. På grund av renovering tvingades Daphne Lif att flytta ifrån sin hyreslägenhet där hon bott i tre år. Bostadssökandet gjorde henne smärtsamt medveten om att hyrorna gått upp med 35 procent sedan december 2007. I protest flyttade hon in i ett tält nära Habimateatern i centrala Tel Aviv. Några dagar senare hade ytterligare femtio tält anslutit sig i solidaritet. I dag – drygt två veckor senare – är det 400. Liknande tältläger har sprungit upp som svampar ur jorden i dussintals städer runt om i landet.

Till en början fnös etablissemanget åt de protesterande ungdomarna, kallade dem ”bortskämda överklassungar” och antog att aktivisterna skulle tröttna när julihettan blev för outhärdlig. Men protesterna fick omedelbart gehör i den ”tysta majoriteten”, den breda israeliska medelklass som enkelt uttryckt jobbar häcken av sig, bär större delen av skattetrycket och lever med ett konstant minus i bankkontot. I en opinionsundersökning sade sig 87 procent av israelerna stödja protesterna.

Höjdpunkten kom förra lördagen, då mellan 20 000 (polisens uppgifter) och 50 000 (arrangörerna) demonstrerade i Tel Aviv emot bostadsnöden under parollen ”Regeringen är emot folket – folket är emot regeringen”. Den tydligt stressade premiärministern Bibi Netanyahu tvingades att ställa in en Polenresa för att istället lägga fram en krisplan, som dock möttes med totalt förakt i tältlägret på Rotschildboulevarden.

– Vi flyttar inte. Vi stannar här tills vi ser en äkta förändring, säger Haim som bott i tält strax över en vecka.

Som i arabländerna saknar proteströrelsen ett tydligt ledarskap och tydliga krav – allt de vill är att se en genomgripande förändring, där folkets situation tas på allvar. Trots protestens tydliga ekonomiska fokus hävdar tältinvånarna ilsket att det inte handlar om någon ”politisk” protest enligt gängse höger-vänsterskala: Haim röstade på Netanyahu, och påstår att många av aktivisterna är forna Likudsympatisörer.

– Men hur kan du rösta på Bibi och sedan bli förvånad över att regeringen driver en neoliberal politik? undrar jag.

– Vänstern är inte ett dugg bättre, svarar Haim oberört. Ehud Barak bor i ett av de dyraste höghusen i norra Tel Aviv.

Ett konkret resultat av självdefinitionen som en ”opolitisk” rörelse är att den israelisk-palestinska konflikten blivit ett tabutema som proteströrelsen inte vill ta i med tång. Lätt verklighetsfrånvänt kanske, men samtidigt enormt uppfriskande: här hålls en vibrerande politisk diskussion om sociala och ekonomiska frågor som berör alla.

Ironiskt nog är det alltså varken palestiniernas planer på en egen stat eller Irans atomprogram som just nu är det största hotet mot Netanyahus regering, utan en enveten medelklassrörelse som kräver social och ekonomisk rättvisa. På stora beduinmattor som lagts ut mellan tälten samlas stora klungor av människor och diskuterar enligt spanskt föredöme: talarna får mikrofonen en i taget, åhörarna lyssnar uppmärksamt och använder sig av handrörelser för att uttrycka bifall, protest, påpeka att talaren upprepar sig eller att be att få ställa en fråga.

För den som är van att betrakta en gängse israelisk diskussion, där deltagarna ständigt avbryter varandra med högljudda tillrop, är det en helt fascinerande syn: gräsrotsdemokrati i sitt esse under en skylt med texten ”Rotschildboulevarden/Tahrirtorget”. Tack, Egypten.

Fakta: 

<h2>Anna Veeder är frilansskribent bosatt i Israel och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Konsten att alienera sina vänner

Israels före detta president Moshe Katzav är mest berömd för sin chauvinistiska kvinnosyn, som i slutändan gav honom en sjuårig fängelsedom för våldtäkt. Men Katzavs arrogans och uppblåsta självbelåtenhet visade sig inte enbart i hans relation till kvinnor, utan även gentemot representanter för judiska religiösa strömningar utanför ortodoxin.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Samexistensen som trotsar lagen

Molnen hopar sig över parkeringsplatsen ovanför den övergivna palestinska byn Lifta intill Jerusalems västra infart. I bilradion rapporterar en israelisk journalist från det centrala torget i Majd al-Shams på Golanhöjderna, dit ett hundratal palestinier från flyktinglägren i Syrien lyckats ta sig för att demonstrera med sina medhavda palestinska flaggor. Libanesiska styrkor har skjutit ihjäl ett antal libanesiska demonstranter som närmade sig den israeliska gränsen; vid Erezövergången till Gazaremsan skadades ett dussintal palestinier varav en livshotande då den israeliska armén öppnade eld mot en demonstration. Hundratals palestinier demonstrerar vid Kalandiaövergången i Jerusalem, situationen är spänd och hotar att eskalera. Längs norra gränsen råder högsta beredskap och föräldrarna uppmanas att ta hem sina barn från skolorna.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Kan Egyptens frihet nå de afrikanska flyktingarna?

Sinaihalvön är ett turistparadis som drar till sig såväl israeliska backpackers, kristna pilgrimer, dykningsfantaster och den egyptiske ex-presidenten Mubarak, som tagit sin tillflykt till sin lyxvilla i Sharm el-Sheikh. Men Sinai är också huvudled för en omfattande och enormt lukrativ människosmuggling över den långa och svårövervakade gränsen mellan Israel och Egypten.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Vänstervridna patrioter vandrar för demokratin

Israels mest katastrofale utrikesminister genom tiderna, Avigdor Lieberman, lyckades nyligen med det ingen annan israelisk politiker åstadkommit: att få 15 000 israeler att lämna sina varma vardagsrum en lördagskväll i januari för att vandra längs Tel Avivs regnvåta gator i en demonstration till stöd för demokratin.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Svårt att vara optimist i Israel

Vi är mitt uppe i den judiska nyårshelgen, då man enligt judisk tradition äter söta frukter och rätter i hopp om ett gott och lyckligt kommande år. Men just nu är det svårt att vara optimistisk i Israel, åtminstone om man inte är en anhängare av Masada-doktrinen och anser kollektivt självmord på en avlägsen klippa i öknen vara ens medborgerliga plikt. Den ”politiska och diplomatiska tsunami” som försvarsminister Ehud Barak varnade för har inte nått oss än, men det mullrar vid horisonten och åskmolnen tornar upp sig.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu