I mitten av oktober slog sig initiativtagarna till Occupy Stockholm ner på Brunkenbergs Torg i det ekonomiska hjärtat av Stockholm bredvid, Riksbanken och Swebank - vars toalett de använder. Lite längre bort ligger Nordea och Handelsbanken.

Här sover uppemot ett 20-tal personer i tält och samlas 40-50 personer på kvällar och helger för att delta i de diskussioner som hålls kring torgets silo. Studenter, förstagångsdemonstranter, akademiker och äldre personer som minns 60- och 70-talets uppror samlas. De vill se ett alternativ till dagens ekonomiska system. Hur alternativet ser ut har de delade uppfattningar om.

Didintle Ntsie, student från Sydafrika, har varit aktiv inom rörelsen sedan starten.

– De första två veckorna handlade diskussionerna mest om världsproblemen och hur de berör oss, men därefter har vi börjat tala mer om vilka lösningar vi vill se, säger Didintle Ntsie.

Under dagarna, utom på helgerna, är det nästan tomt i lägret då deltagarna studerar eller arbetar. Klockan sex på kvällen drar generalförsamlingen igång. Vem som helst har ordet och beslut tas genom handräckningar, .

– Vi delar med oss av visioner för vilket samhällssystem vi vill se i kapitalismens ställe och hur vi ska nå dit, säger Didintle Ntsie.

24-årige Philip Salander har inte varit politiskt aktiv förut, men kände ett behov av att göra någonting åt vad han kallar ett "ologiskt system".

– Jag och andra här känner en frustration och ilska över hur ekonomin gynnar en minoritet på bekostnad av våra allmänna tillgångar. Makthavarna har inte lyckats presentera någon idé hur samhällets resurser ska fördelas som inger oss en tro på framtiden. Därför återupprättar vi vad som har gått förlorat i Sverige: direktdemokrati och det direkta mötet mellan människor.

Occupy Stockholm är indelat i arbetsgrupper. Några sköter hemsidan, marknadsföring och mediakontakter medan andra konkretiserar alternativa system eller planerar för kommande evenemang. Philip Salander sneglar mot en stol och berättar att han klädde ut sig till bankman, gick in till banker och satte sig ner för att erbjuda finansiell rådgivning fram tills att vakter stoppade honom.

När jag träffar Philip Salander krattar han ihop löv på torget. Han känner sig trött. Städmaskinerna för oväsen på natten och gör att han somnar sent.

– Bilförare kan tuta nattetid och ibland snubblar folk över tälten. Men de flesta besökare kommer på dagarna och vill prata ekonomi och politik.

Mat doneras till de tältboende av "gamla damer", som Philip Salander uttrycker det. Här finns både cykelradios, förstärkare och möbler som har skänkts. Ett konstgalleri har satts upp och i ett tält anordnas en "skola" med nyhets- och filmvisningar.

– Alla bidrar med vad de har. Vi har fått en kamin som vi kan värma oss med under vintern. Ett trettiomannatält är på gång så att fler kan sova här. Vi behöver bli fler. Det här är bara början.

Philip Salanders önskan är att skapa ett samhälle där konsumtionen baseras på hur mycket materiella resurser och mänskliga tillgångar som finns. All vetenskap, anser han, ska gynna mänskligheten.

I dag, lördag, inleds generalförsamlingen med tal av inbjudna personer. En av talarna är civilekonomen Ulf Sandmark, som också är aktiv inom Europeiska arbetarpartiet, EAP. Han beskriver Occupy Stockholm som resultatet av att en hel generation inte känner att det finns någon garanti för en trygg inkomst, tillgång till bostad, lika sjukvård eller att deras studier ska leda till bättre förutsättningar för dem.

Ulf Sandmarks tes är att det är Riksbanken och de privata bankerna som styr politiken.

– Medborgarnas resurser används till att rädda banker och inte människorna som drabbas av banksystemets kollaps. Pengarna som den finansiella sektorn förvaltar måste användas till sätta folk i arbete och åstadkomma stabilitet. Istället ingår de i den spekulationskarusell som skapat det skuldberg vi nu ser frukten av, säger Ulf Sandmark.

Han är kritisk mot att banker kan skyddas av staten även när de har bidragit till att försätta sina kunder i skuldfällor.

– Jag vill se en delning av bankerna så att bara den del är statligt försäkrade som står för kundernas service som privat- och företagslån, kassakonton och belopp kopplade till bankomaterna. Handeln med aktier, fonder och andra värdepapper som grundas på kreditvärderingar ska inte finansieras med skattemedel, säger Ulf Sandmark.