Replik: Nya kollektivtrafiklagen

I en artikel den 4 november om den nya kollektivtrafiklagen försöker Jan-Evert Rådhström (M) försvara den så gott det går: ”För någon på glesbygden kan väntan vara lång på den skattesubventionerade bussen, om den alls passerar. Den nya lagen gör att folk kan resa på andra tider med ett annat privatbolags buss som har anpassat sig efter deras behov.”

Att just den osubventionerade bussen skulle passera oftare ses tydligen som något självklart. Också att denna buss bättre skulle anpassa sig efter mina behov. När det gäller andra typer av produkter finns det ändå en viss konsumentmakt, jag kan visa uppskattning eller missnöje genom att byta märke. Men det blir annorlunda om det bara finns en passerande buss att välja på. Då blir alternativet att stanna hemma.

Rådhström vill också lugna mig med att inga linjer som i dag drivs av länstrafiken kommer att försvinna. Istället kan det bli fler bolag på samma sträcka. Dessutom har ”den regionala trafikmyndigheten, där representanter från kommunerna ingår, i uppdrag att ta fram ett nät över vilka sträckor där linjetrafik måste gå och behöver finansieras med offentliga medel.” Inte heller det låter särskilt lugnande. En självklar följd av den meningen blir faktiskt att man inte kan lita på de privata bolagen där linjer inte ”måste” gå.

Vidare förutsätter Rådhström, som han säger, att marknadsaktörerna bidrar till att trafiksamordningen fungerar väl och att biljettbokningssystemet är användarvänligt. Men om jag går på buss 320 från Kinna till Tranemo, som oftast är 5–10 min sen, får jag med en sur kommentar höra: ”nej jag vet inte om bussen mot Borås väntar” och: ”jag kan inte kontakta den, det är ett annat bolag”. Och precis när han svänger in på parkeringen så går den andra bussen. En timme till nästa.

Rådhström vill inte, som han säger, ”att systemet ska vara beroende av länstrafikbolagets goda vilja att erbjuda en resenärsanpassad kollektivtrafik”.

Då får vi hoppas att de privata aktörerna har en godare vilja. Annars får vi ropa efter den lilla människans beskyddare igen. Som alltid redo att stå upp mot orättvisor.