Med fel utgångspunkt blir också svaren ointressanta. Nordström skriver att 30 procent av de arbetslösa får 80 procent av sin tidigare inkomst i arbetslöshetsersättning. Men han har då helt tappat bort att det i genomsnitt bara är hälften av de arbetslösa som över huvud taget får någon arbetslöshetsersättning. Andelen minskade från över 70 procent före 2007 till 50 procent i slutet av 2009.

Den viktigaste orsaken till denna otäcka utveckling är den borgerliga regeringens snabba och målmedvetna nedrustning av arbetslöshetsförsäkringen. Nå, vad har nu detta för betydelse i sammanhanget? Jo, det innebär att det inte är 30 procent utan högst 15 procent av de arbetslösa som får en a-kassa motsvarande 80 procent av tidigare inkomst. För vissa grupper arbetslösa är situationen ännu mer upprörande.

Bland arbetslösa födda utanför Norden saknar 60 procent varje form av arbetslöshetsersättning. Bland ungdomar under 25 år saknar mer än tre fjärdedelar arbetslöshetsersättning och bland ungdomar med invandrarbakgrund är mer än 80 procent helt utan ersättning. Bland arbetslösa ungdomar hittar man därmed knappt någon med en ersättning som ger 80 procent inkomsttäckning. Detta är det ”utanförskap” som den borgerliga regeringen drivit fram.

Om man ska ställa frågor, så måste frågorna utgå från en något så när korrekt verklighetsbild. Miljöpartiets påstådda ambitioner att förbättra a-kassan blir inget annat än blå dunster om man framöver tänker sig ett samarbete med trygghetssystemens borgerliga nedrustningsexperter. Den frågan hade varit angelägen att ställa i intervjun med Per Bolund.