Den 20–29 maj samlas scenkonstartister från när och fjärran i Malmö och Köpenhamn. Assitej scenkonstfestival för barn och unga är en av världens största i sitt slag och samtliga världsdelar är representerade med föreställningar från bland annat Iran, Japan, Brasilien och Zambia. 

Efter en tuff dragkamp med London och österrikiska Linz stod till slut Malmö och Köpenhamn som gemensam arrangör för den sjuttonde festivalen i ordningen. 1 500 internationella gäster förväntas komma till festivalen, som äger rum vart tredje år i samband med Assitejs världskongress. Temat är ”building bridges, crossing borders” och det syftar på såväl scenkonstutbytet inom Öresundsregionen som på den internationella mångfalden bland föreställningarna, där dialog skapas mellan olika kulturer.

Niclas Malmcrona var generalsekreterare för internationella Assitej mellan 1999 och 2008. De senaste dryga två åren har han jobbat med förberedelserna inför festivalen.

– Jag kom precis tillbaka till Stockholm från Malmö för att vara lite ledig. Förberedelserna går bra, men det är många småsaker att fixa och visumfrågan är ett jättejobb. För att få visum krävs en inbjudan från oss, men det är inte alltid så enkelt ändå. Svårast är det för unga ogifta män från Mellanöstern. 

Att Malmö och Köpenhamn står som värdar betyder mycket. Inte minst visar det att två länder kan arrangera en festival som denna tillsammans. Det är också ett tillfälle för ung svensk scenkonst att visa upp sig.

– Mötet och erfarenhetsutbytet är viktigt, säger Niclas Malmcrona. Många kontakter kommer att knytas och förhoppningsvis bjuds några av de svenska föreställningarna in till andra internationella festivaler.

Svensk teater för barn och unga fick ett ansikte utåt när festivalen arrangerades i Stockholm 1990. Sedan dess har festivalen vuxit mycket och i år kommer det representanter från 46 olika länder till Assitejs världskongress. Det är fler än något tidigare år. 

– Alla har olika förutsättningar att jobba med scenkonst och att delta i festivalen, inte minst beroende på den nationella kulturpolitiken, men också andra händelser, som jordbävningen i Japan, påverkar. Det viktiga är att vi möts för att kunna se skillnader och diskutera. 

Det kulturella utbytet ska ske i några av de workshops som arrangeras, där man ska jobba praktiskt med olika tekniker inom exempelvis dans eller skådespeleri. På seminarieområdet är diversitet ett centralt ämne och artister med funktionshinder och specialister på området arrangerar en heldag under rubriken ”Whose teatre is it anyway?”.

– Frågor om etnisk diversitet, vilka som kommer till tals på scenen och 

vilka som tittar, har blivit viktigare. Det finns en internationell vilja att bli bättre på att lyfta fram invandrargrupper och andra minoriteter, säger Niclas Malmcrona, och poängterar att han hoppas att festivalen får en bred publik.