Inför Stockholm Pride sammanställde RFSL Stockholm och riksförbundet RFSL en lägesrapport vad gäller assisterad befruktning i Sverige. De ville belysa bristerna i dagens regelverk och har gjort en kravlista med vad som borde göras annorlunda.

– Vi är en medlemsorganisation och våra medlemmar är den bästa temperaturmätaren på hur samhället ser ut för hbt-personer, och det är där som vi har sett och hört om orättvisorna. Även om lagen som gav lesbiska par rätten att insemineras kom 2005 finns det orättvisor kvar. Främst för att olika landsting tillämpar lagen på olika sätt, säger Richard Svahn, ordförande för RFSL Stockholm.

Ett problem RFSL vill uppmärksamma är att det i Stockholms läns landsting bara är den ena kvinnan i ett lesbiskt par som får insemineras. Catherine och Anna bor i en lägenhet i Midsommarkransen utanför Stockholm med sin snart treårige son Jack. Anna säger att det var givet för dem att det var hon som skulle föda deras första barn och att de i alla fall slapp den problematiken. När de rent hypotetiskt pratar om att vilja ha ett barn till blir det dock inte lika enkelt.

– Jag har ifrågasatt reglerna så många gånger. Jag menar, varför får inte Catherine bära barn? Det alla säger då är att det ska vara jämlikt mellan heterosexuella och homosexuella par. Och det är ju det sjukaste jag har hört – det är ju extremt diskriminerande mot Catherine, säger Anna.

Lotta Andréasson Edman möter i sitt arbete som barnmorska på Mama Mia-kliniken i Stockholm många lesbiska par. Hon menar att det största problemet är att olika landsting har olika förhållningsregler och att landstingen egentligen får göra som de vill. Hon tycker att det är väldigt märkligt att säga att ett heterosexuellt par skulle bli diskriminerat av att båda kvinnorna i ett lesbiskt par bär barn.

– Mannen i ett heteropar kan ju faktiskt inte föda ett barn, det är en fysionomisk omöjlighet.

Anna och Catherine upplever det även som att sjukvårdspersonalen inte har tillräcklig kunskap och att riktlinjer saknas.

– Det här är ju ändå relativt nytt, och de försöker göra sitt bästa, men det går så långsamt och det finns ingen känsla av att de vet vad som gäller. Det måste ju vara samma regler överallt. Eftersom det inte finns några färdiga mallar utgår de ju från ett heteronormativt perspektiv. Men nu handlar det ju om två kvinnor, inte om en man och en kvinna, säger Catherine.

Hasse Knutsson är handläggare på avdelningen för vård och omsorg vid intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL. Han säger att de arbetade med frågan under förra året för att se skillnaderna mellan olika landsting. Efter det arbetet bestämdes det i november att de inte skulle gå vidare och att riktlinjer inte skulle tas fram för de olika landstingen. Det kommunala självstyret var i vägen.

I Västerbottens läns landsting betalar samkönade par upp till 12 000 kronor per inseminationsförsök medan olikkönade par betalar en vanlig patientavgift. Överläkaren Håkan Lindström i Västerbotten menar att det är helt naturligt att dessa skillnader finns. Detta för att ett heterosexuellt par måste försöka hemma i flera år innan de får hjälp av sjukvården. Ett homosexuellt par har ingen sjukdom och därför får de finansiera sin vård själva.

Detta argument står omskrivet i lägesrapporten från RFSL som ett vanligt uttalande för att förklara varför lesbiska par och heterosexuella par har olika regelsystem. RFSL menar att det i åtskilliga fall inte kan hittas någon medicinsk orsak eller sjukdom hos någon part av ett heterosexuellt par, men att de ändå får subventionerad assisterad befruktning.

Diskrimineringsombudsmannen (dåvarande HomO) stämde Västerbottens läns landsting 2008 på grund av att ett lesbiskt par tyckte att själva avgiften var diskriminerande. Landstinget vann den rättegången i tingsrätten.

– Vi borde kanske ha argumenterat på ett annat sätt för att få fram vad vi anser vara diskriminerande. Avgiften är diskriminerande och det var det som vi försökte få fram. Just nu arbetar vi med ett liknande fall och där försöker vi få alla bitar på plats. Oberoende av sexuell läggning så har paren som inseminerar en önskan om att få barn. Homosexuella kan ju inte få barn på egen hand, och just därför ska man ge dem landstingsfinansierade försök, säger Anna-Lena Sjölund, utredare på Diskrimineringsombudsmannen.

Catherine och Anna från Midsommarkransen upplever att det inte bara är sjukvården som har bristande kunskaper angående lesbiska par med barn. Två veckor efter att Jack hade fötts fick Catherine ett brev om faderskapsintyg från stadsdelsförvaltningen.

– Jag började gråta, och tänkte att det här är så stört. De vet ju att vi är två kvinnor! Var har det gått fel någonstans? Man orkar inte bråka heller, det gör man ju inte. Vi lever oss in i det här och så får vi klara av det, säger Catherine.