Sverigedemokratisk ungdom, SDU, arbetar för att knyta flera internationella kontakter. På deras hemsida kan man läsa att de bland annat har ett utbyte med det tyska partiet die Freiheits och dess ungdomsförbund, som bildades för ett år sedan. I början av september deltog SDU i partiets valupptakt där också Geert Wilders från det nederländska antimuslimska partiet NVV deltog.

”Efter kongressen ville många deltagare – bland dem många andra utländska gäster – komma fram till SDU:s representanter för att lovorda vårt politiska arbete. Sverigedemokraterna har ett mycket gott renommé i Europa och olika rörelser imponeras av vårt enträgna arbete där vi visat att man kan nå framgångar även i ett av Europas mest politiskt korrekta länder. Helt klart är att vår rörelse uppmärksammas mycket mer än vi kanske själva tror, och många konservativa och nationalistiska partier runtom i Europa håller ögonen på Sverige och håller tummarna för oss. Många uttryckte en önskan att inleda ett samarbete med oss och bjuda in oss till deras respektive hemländer”, skriver SDU på sin hemsida.

I helgen håller SDU sin förbundskongress och ungdomsförbundet har bjudit in andra likasinnade partier och ungdomsförbund i Europa. Representanter från flera europeiska ungdomsförbund kommer att delta, som har kopplingar till bland annat Danskt Folkeparti, italienska La Destra, belgiska Vlaams Belang och österrikiska FPÖ.

– De här förbunden står för en politik som är relativt snarlik vår. Till exempel har de samma kritik mot mångkulturalism som oss och att man ska värna den nationella suveräniteten, säger William Hahne, pressekreterare på SDU.

Enligt William Hahne handlar det om att få till ett utbyte mellan de olika förbunden och att lära av varandra.

– Vi har inga officiella samarbeten än förutom med Danskt Folkepartis ungdomsförbund. Vi har ingen speciell målsättning för ett officiellt samarbete utan vi får se hur det faller ut.

Det italienska högerpartiet La Destra, med kopplingar till nyfascismen, bildades år 2007 av Franscesco Storaces som bröt sig ur det postfascistiska partiet Alleanze Nationale, som han tyckte rört sig för mycket mot mitten.

Österrikiska Frihetspartiet, FPÖ, är ett parti med liberal och nationalsocialistisk tradition som under de senaste åren har rört sig mer åt höger med ett mer radikalt invandrarkritiskt program under Heinz-Christian Straches ledning.

Belgiska Vlaams Belang är ett flamländskt nationalsocialistiskt parti. År 2004 förbjöds partiets föregångare Vlaams Blok och olagligförklarades av högsta domstolen för att det ansågs vara rasistiskt. Samma personer har nu startat upp partiet på nytt. Men det ser inte William Hahne som något problem.

– Det relevanta är vad de för för politik i dag. Vi får fortfarande i dag höra att vi för 20 år sedan hade kopplingar till vit-makt rörelsen.

Journalisten Lisa Bjurwald har bland annat jobbat på Expo och skrivit boken Europas skam – rasister på frammarsch om högerextremismen i Europa. Hon är inte förvånad över att partierna är inbjudna till SDU:s konferens.

– Det är ingenting uppseendeväckande alls. De tillhör samma kader av mer eller mindre främlingsfientliga högerpartier i Europa. SD har goda kontakter med likasinnade partier i andra länder och besöker och nätverkar regelbundet helt öppet med dessa, säger hon.

Vilka är de största skillnaderna och likheterna mellan de här partierna/ungdomsförbunden?

– Det finns skillnader; alla verkar i olika nationella kontexter och anpassar sin retorik och agenda därefter. Men likheterna dominerar. Kärnfrågan, alltså främlingsfientligheten, är det som förenar dem. Liksom i fallet SDU har FPÖ:s ungdomsförbund kopplingar till vit makt-världen. Överlag är det dock vanligt att man finner radikala personer i politiska ungdomsförbund just på grund av att de är unga och inte lika slipade eller seriösa ännu.

Hon tror inte heller att det här kommer påverka bilden av SDU.

– Om de hade bjudit in en militant grupp som English defence league hade det kunnat påverka dem negativt, men partier som österrikiska FPÖ är etablerade och accepterade delar av den europeiska politiska scenen – något man i sig förstås kan beklaga.