Vad är det mest intressanta du kom fram till?

– Det var många olika saker, men en sak är att normer lever kvar och återskapas hela tiden inom gruppen. I just lagsport är det oerhört viktigt att passa in i laget. Då blir det extremt tydligt när någon bryter normen. Det är viktigt att fundera på vad så pass starka normer gör med folk, många unga deltar i lagidrotter. Min studie visar att exempelvis den som har en könsöverskridande identitet inte passar in.

Varför är normer så starka just inom idrotten?

– Idrotten har varit en så fredad zon tidigare. Idrottsrörelsen har tagit avstånd från allt som varit politiskt vilket har gjort att det blivit en gemenskap för dem som redan passar in. Idrotten har varit lite självgod där.

Vad tycker du att idrottsrörelsen borde göra för att bli mer ”öppen för alla”?

– Det är dags för idrottsrörelsen att ta sitt ansvar som fostrare av väldigt många unga människor och sluta se sig som opolitisk. Riksidrottsförbundet, RF, och Svenska fotbollförbundet borde till exempel tydligare ta ställning mot homofobi och transfobi. Därmed blir det lättare för ledare att lyfta frågan i sina lag. I Norge finns det ungdomsledare inom fotboll som börjar träningar med att konstatera att det är nolltolerans mot homohets, som de kallar det. Det är effektivt och tar inte mycket tid från träningen.

Varför sitter det så långt inne tror du att RF till exempel skulle göra ett sådant ställningstagande?

– När jag har lyft frågan har jag fått svaret att RF inte vill lyfta fram en diskrimineringsgrund gentemot andra. Men det är viktigt att våga sätta fokus på de ställen där det finns stora problem. Idrotten fokuserar på rasism och i viss mån jämställdhet, men vad gäller homofobi och transfobi verkar det vara svårare.