Efter alla debattartiklar och reportage om barn som mår dåligt och (småbarns)föräldrar som har svårt att få ihop sina livspussel känns det alltmer angeläget att ifrågasätta den nuvarande arbetslinjen. Den innebär att lönearbetet kommer före både barnen och livet i övrigt. Genom skattesubventionerade hushållstjänster ska föräldrar kunna köpa sig mera tid med barnen. Men lågavlönade ensamstående kvinnor har inte råd med detta. Alla är överens om att barn behöver sina föräldrar och en uppväxt med lagom blandning av trygghet och stimulans. Det förutsätter att båda föräldrarna delar både på lönearbetet och det obetalda arbetet. Men lösningen är inte – som en del förespråkar – att en förälder är hemma på heltid och den andra yrkesarbetar 40–70 timmar i veckan.

Hur vi organiserat samhället rent rumsligt bidrar till att många och även små barn tillbringar mer av sin vakna tid i förskolan än med sina föräldrar. Genom specialisering och funktionsuppdelning i staden har avstånden mellan bostäder och arbetsplatser blivit allt längre för de flesta. Föräldrar som har råd skaffar två bilar för att klara vardagens transporter. Med tanke på klimathotet och att oljan håller på att ta slut är det ingen hållbar lösning. Vi behöver istället ställa om till en mer resurssnål livsstil och konsumera mindre av ändliga resurser, bland annat fossila bränslen. Bostäder, arbetsplatser och service behöver komma närmare varandra i både rum och tid och nödvändiga transporter ska helst ske kollektivt.

Eget arbete och egna pengar är och lär förbli grunden för ett jämställt liv. I praktiken innebär det att vi anpassat livet till arbetet. Men ska kvinnor och män ha tid, ork och lust för lönearbete, föräldraskap och kanske ideellt arbete, bör vi istället anpassa lönearbetet till livet. Arbetsköpare kan till exempel göra mycket mer (än idag) för att ”underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap”. (Diskrimineringslag, SFS 2008:567, kap. 3, 5§). Det vore bättre för jämställdheten än subventionerade hushållstjänster.

Mer flexibel och kortare arbetstid skulle ge kvinnor och män bättre möjligheter att kombinera lönearbete med obetalt arbete. Obetalt arbete är utöver omsorg om nära och kära till exempel väntjänster, föreningsengagemang, politiskt arbete med mera. Det finns många som anser att sådana erfarenheter berikar och är värdefulla även för lönearbetet. Vidare bör yrken, som idag domineras av kvinnor värderas upp. Det leder till förbättrade livsinkomster och högre pensioner för de kvinnor och män, som är verksamma inom dessa områden.

Villkoren för karriär och chefskap i arbetslivet behöver ändras. Forskare (Anna Wahl med flera) har visat att chefsrollen är manligt normerad. Rollen uppfattas som given, och kvinnor förväntas anpassa sig till den. Men då riskerar de att bli ”män i kjol” och ifrågasättas som kvinnor. Frågar man män och kvinnor varför så få höga chefer är kvinnor blir svaren olika. Män ser det som kvinnors problem, att det beror på dem själva, att de inte är tillräckligt intresserade av ledarrollen eller att de prioriterar familjen. Kvinnors förklaringar är mera kopplade till arbetslivet och hur karriärmönstren är utformade.

I ett rikt och välutvecklat land som Sverige borde vi kunna garantera alla barn en bra och jämställd uppväxt genom att i praktiken leva upp till politiska jämställdhetsmål, diskrimineringslagar, barn- och kvinnokonventioner och andra internationella överenskommelser inom FN, Beijngplattformen 1995, och EU, Strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2010-15. En politisk utmaning?