En kvällstidning här i Göteborg har under våren på sin kultursida, till en mängd människor, ställt frågan om kronprinsessan ska ha rätt att välja sin egen religiösa tro. De flesta svarar att självklart ska hon ha rätt att göra det, för det är ju så otroligt förlegat att tvinga en tronföljare att tillhöra en statskyrka som inte ens finns längre.

Mmm, det låter väldigt förlegat. En annan sak som verkar väldigt gammaldags är att man ärver sin titel och får landets största socialbidrag för att hålla slott och resa jorden runt. Min känsla var lite mer av typen ”passar det inte så stick”. Inte för att det rör mig i ryggen om så Victoria väljer att tillbe satan. Mer för att det är fascinerande hur en kvällstidnings kultursida tar på sig att ömka henne för att hon inte har religionsfrihet. Så går det när man väljer att leva i 1800-talet.

Det påminner mig om när jag var i Spanien och det var något kungligt bröllop på gång där och en republikansk bekant hävdade med emfas att det var förskräckligt att prinsen (var det väl?) fick lov att gifta sig med en ofrälse. Samtidigt som tabloidpressen förfasade sig över att samma blivande prinsessa hade visat brösten för en konstnär och att tavlan fortfarande gick att beskåda. Hur som helst, fortsatte min bekant, det är varenda europeisk kunglighets förbannade plikt att fortsätta inaveln och bara para sig med andra kungligheter och på så sätt utrota monarkin i hela Europa. Men dessa regelbrott mot den heliga monarkin fortsätter över hela kontinenten, utan ett knyst från kungavännerna. Det verkar alltså vara upp till republikanerna att bevara monarkin... och inte i formalin, som det gamla slagordet löd.

Men hur skulle man då gå tillväga för att skapa ett modernt kungahus, i tiden, så att säga? Det kanske inte räcker att då och då ”vända blad”, eller att säga som den norska prinsessan när hon sommarpratade att ”vi lever som norrmän gör mest”, vilket fick mig att vilja flytta till Norge och få typ 50 miljoner om året utan att behöva jobba.

Jag anade aldrig att svaret skulle vara så enkelt. För ett par veckor sedan lyssnade jag på Spanarna i P1 och Göran Everdahl gav mig svaret: Vi lägger ut skiten på entrepenad!

Självklart, det har vi ju fattat nu, vi ska inte ha massa statliga institutioner, som är ineffektiva och bara kostar pengar. Privatisering är, som alltid, lösningen. Vi kan inte, i ett modernt, nyliberalt samhälle fortsätta med detta monarkistiska monopol, för att skapa någon slags effektivitet är det nödvändigt att konkurrensutsätta kungahuset.

Tänk bara på alla fördelar. När vår nuvarande kung börjar gnälla på att hans miljoner inte räcker till (han har ju vuxna barn att försörja), så är det ju bara att börja samla in offerter. Någonstans i vårt avlånga land finns det säkert någon som är beredd att regera för futtiga 40 miljoner om året. Och om det råkar komma fram att vår folkkäre monark, precis som maktens män alltid gjort, roat sig med arbetarklassens flickor, då är det ju bara att göra som i vilket företag som helst. Skapar man bad-will, så får man avgå (tills man lär sig att hålla sina porrklubbsbesök väl dolda).

Underbart, och tänk så modernt sedan. Dessutom tror jag det skulle gynna skvallertidningsindustrin om vi bytte kungar då och då. Jag har redan en slogan klar för den moderniserade monarkin: Gärna krona och medalj, men först en rejäl upphandling.