Ibland vaknar jag på morgonen och har färdats bakåt i tiden. Det är lördag 1 mars 1986, jag har gått upp före mina föräldrar. I väntat på Gomorron Sverige dricker jag choklad och läser i senaste Bamsetidningen. Jag är elva år. Just den här morgonen, som ni vet, blir det inget Gomorron Sverige och alltså ingen tecknad film. Programmet är inställt på grund av att Olof Palme har mördats under natten.

Vilseled oss och kalla det reklam”. Poeten Claes Andersson skrev en gång en dikt om hur orden, det politiska språket används för att kontrollera oss. Rader av typen ”Förtingliga oss och kalla det levnadsstandard”, ”Gör oss hemlösa och kalla det regionplanering” förklarar att det viktiga är vad saker och ting kallas. Jag tänker titt som tätt på den där dikten när jag tar del av mediebruset. Det är ju inget konstigt det där att orden är en viktig del av politikens metod. Ibland blir jag till och med förbannad på våra politiker för att de är så dåliga retoriker. Men ändå, det kan väl inte bara handla om orden?