Nazisterna är bara ett symptom
Det är viktigt att stå upp mot nazister som vill marschera på första maj – men vi får inte tillåta att fokus förflyttas från syftet med arbetarklassens dag, skriver Foujan Rouzbeh.
Svenskarnas parti har fått demonstrationstillstånd och kommer liksom föregående år att marschera nerför Jönköpings gator under första maj. I samband med detta har polisen i Jönköping gått ut med en uppmaning till allmänheten om att hålla sig hemma under dagen för att undvika konfrontation med den nazistiska gruppen.
Rimligtvis borde det vara tvärtom, det vill säga att polisen borde ha nekat nazister att inkräkta på alla andras grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Inte minst på arbetarnas dag. Istället ser vi ännu ett agerande i raden som visar på en samhällsutveckling där nazism och rasism normaliseras och där det istället är vi som protesterar mot detta som demoniseras.
När nazisternas rätt att demonstrera försvaras med hänvisning till demokratiska rättigheter förvanskas ordet demokrati till att beskriva ryggradslös handfallenhet snarare än folkstyre.
Alla vi som tillhör eller har tillhört underklassen vet att antirasismen måste vara en grund för demokratin liksom klasskampen. Den nedmonterade välfärden och utförsäljningarna av allmännyttan har skapat ett samhälle som vänder människor mot varandra. Det visar tydligt att högerextremismen följer i högerpolitikens spår.
Frontlinjen är alltså tydlig för den som vill se. Våra motståndare finns inom högerpolitiken som i en protektionistisk anda konstruerar en ”den andre” och därigenom upprätthåller de murar som satts upp mot omvärlden. Det är de som bevakar sina privilegier som driver alla oss andra till desperationens gräns och därmed skapar ett växande hat bland så kallat ”vanligt folk”.
Kapitalismens grund är liksom nationalstatens en världsåskådning som endast kan rättfärdiga sin egen existens först när den kan utpeka en hotfull rival. Och när några sådana inte finns så skapar dessa egennyttiga krafter terroriststämplade hjärnspöken hos människor för att kunna iscensätta skäl till fortsatta övergrepp i strid mot mänskliga rättigheter.
Många planerar att åka till Jönköping för att göra det polisen inte kan eller vill, genom att demonstrera mot nazisterna. Det är självklart nödvändigt att vi markerar att vi inte accepterar att nazistiska åsikter tillåts ta plats i samhället. Men vi kan inte och bör inte heller tillåta att fokus förflyttas från syftet med arbetarklassens dag till att handla om något annat. Det är viktigt att vi skiljer symptomen från sjukdomen, att vi kommer ihåg vad vår kamp går ut på.
Det är viktigt att vi står upp mot nazism, fascism och kapitalism där vi bor, varje dag och hela tiden. Därför är det minst lika viktigt att stanna på sin egen ort och demonstrera mot kapitalismen och nationalistisk protektionism, som det är att åka till Jönköping dit de flesta nazister planerar att samlas under första maj.
Arbetarklassens dag påminner oss om att vi måste genomskåda och bekämpa den borgerliga bluffen. Det gör vi bäst genom att påminna varandra om att proletärer i alla länder och städer står förenade.