Förra veckan presenterade barn- och äldreminister Maria Larsson och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström regeringens nya strategi för funktionshinderspolitiken som ska sträcka sig mellan 2011 och 2016. Strategin innehåller olika mål som ska nås och följas upp inom nio prioriterade politikområden, som till exempel arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och folkhäslopolitiken.

Nytt är att myndigheterna varje år ska rapportera om utvecklingen inom sitt område och regeringen gör sedan en samlad uppföljning i budgetpropositionen. Handisam ansvarar för uppföljningen av strategins mål och kommer varje år ta fram en samlad rapport.

– Det ser lovande ut och vi ser fram emot det här arbetet. Vi har ett ansvar att hålla ihop hela uppföljningsarbetet och kommer att analysera och utreda hur funktionshinderspolitiken genomförs, säger Carl Elfvåg, generalsekreterare på Handisam.

I strategin hamnar mycket fokus på att öka tillgängligheten på arbetsmarknaden. Regeringen kommer bland annat göra en översyn av arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med funktionsnedsättning och satsa på nystartsjobb. De har också ändrat en förordning så att företag som inte har kollektivavtal också kan utnyttja lönebidrag vid anställning av personer med funktionsnedsättning. Mikael Klein, intressepolitisk chef på Handikappföreningarnas samarbetsorgan, HSO, är positiv.

– Det är ett väldigt eftersatt område och det är bra att det får stort fokus i strategin.

Men han är kritisk till vissa delar av strategin. Bland annat att det inte någonstans nämns någonting om otillgänglighet som diskrimineringsgrund.

– Den här strategin sträcker sig flera år framåt. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att frågan inte nämns i en samlad nationell strategi som ska beröra hela det politiska området.

Under presskonferensen förklarade Maria Larsson att det beror på att diskrimineringslagen hanteras separat, av statsrådet Erik Ullenhag. Men det tycker Mikael Klein är en dålig förklaring.

– Bristande tillgänglighet är ett enormt stort problem och trots att det inte ligger på deras bord så tycker jag att det i alla fall borde nämnas.

Mikael Klein tycker också att det inom många områden saknas konkreta mål. Till exempel står det i strategin att tillgängligheten i skolan ska förbättras och att sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning ska öka.

– Jag tycker att de har fått med många bra delar men genomgående är det för okonkret. Det saknas siffror och innehåller för mycket formuleringar om att saker ska öka eller förbättras. Det är väldigt försiktiga målsättningar.

Vilka konkreta mål skulle man kunna sätta?

– Att alla skolor ska ha en grundläggande tillgänglighet inom en viss tidsram eller att sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning ska öka så eller så mycket.

Men Carl Älfvåg, Handisam, menar att det är svårt att sätta upp konkreta mål från början och att just det var problemet med den förra strategin.

– Svagheten med den var att ingen hade uppdraget att ta reda på hur saker låg till från början och när det hade gått tio år var det svårt att bedöma om man hade uppnått målen.

– Det kan låta som att man nöjer sig med att någonting ska öka och att det är ett svagt satt mål, men vi kommer nu först att göra en så kallad nollmätning för att se var alla myndigheter ligger i dag. Utifrån det kan vi varje år bedöma om det har skett en ökning och regeringen får värdera om den är tillräcklig. Under resans gång har man möjlighet att konkretisera målen och troligen går det att vrida till absoluta tal redan nästa år.