Hemma i Iran var Marzieh Kamangar politiskt aktiv och medlem i den kurdiska motståndsrörelsen Komala, som arbetar aktivt mot regimen. När hennes politiska aktiviteter blev kända av säkerhetspolisen tvingades hon fly till Sverige. 

Det var för tre år sedan. I dag sitter hon på Migrationsverkets förvar i Märsta och väntar på att utvisas till Iran.

– När jag kom hit tänkte jag att jag var fri och att jag verkligen kunde kämpa för kvinnors rättigheter och hjälpa de kurdiska kvinnorna. När jag fick beslutet att jag ska utvisas krossades alla mina drömmar, säger hon.

Redan som barn var Marzieh Kamangar en del av motståndsrörelsen i Iran.

– Jag växte upp med det inom familjen. Men många av mina familjemedlemmar har antingen dödats eller avrättats av regimen. Min pappa och mina två farbröder har dödats. När jag blev lite äldre beslutade jag mig också för att gå med i rörelsen. Jag hade sett det förtryck som drabbar kurder och kvinnor i Iran och ville göra någonting åt det.

I dag är hon 31 år gammal. Hennes två barn, en 10-årig pojke och 13-årig flicka, finns kvar i Iran. Och Migrationsverket och Migrationsdomstolen tror inte på hennes historia. Hon upplever det som att det är på grund av att hon är kvinna.

– Även Sverige är patriarkalt. Min advokat sa till mig att om jag hade varit en kille hade jag fått asyl i Sverige. De tror inte att en kvinna kan ha varit så aktiv. De har inte skrivit det på precis det sättet, men de har sagt att jag inte är trovärdig och att jag själv har sagt att jag är förtryckt av män. Därför går det inte att vara så politiskt aktiv som kvinna i Iran, menade de.

Hon har fortsatt sin politiska verksamhet i Sverige genom att arbeta som programledare, reporter och kamerakvinna på Komala-TV som sänds i Iran via satellit. Där har hon kritiserat den iranska regimen och islam, vilket enligt henne kan innebära dödsstraff om hon återvänder.

– Om jag återvänder kommer jag torteras, fängslas, våldtas och sedan avrättas.

Det har rests många protester mot den planerade utvisningen och skrivits debattartiklar och anordnats manifestationer. Några av de som har engagerat sig i uppropet är Riksförbundet för kvinnojourer och tjejjourer, ROKS, Feministiskt initiativ, Iranska flyktingarnas riksförbund, IFIR, och fler journalister, regissörer, forskare, musiker och politiker. På onsdagen anordnades en manifestation på Mynttorget där ett hundratal personer deltog. 

En av de som har engagerat sig är riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V). Hon debatterade också frågan med migrationsminister Tobias Billström (M).

– Han anser inte att de gör fel och sa att det görs en prövning av alla, däribland utsatta och förtryckta kvinnor. Han vill inte inse allvaret i det här. Förtryckta kvinnor har sällan en möjlighet att fly, men när de väl gör det har de inte rätt att stanna. Och det här är inte det enda exemplet. Jag har träffat många kvinnor som ska skickas tillbaka till Kongo eller andra länder där vi vet att situationen för kvinnor är svår och grym, säger hon.

Marzieh Kamangar är ändå glad över det stöd hon har fått.

– Det ger mig hopp både för min egen del, men också för andra utsatta kvinnor i Iran. Det ger mig väldigt mycket kraft och jag tror att det kommer att hjälpa många andra som är förtryckta att veta att de kan kämpa och att folk stöttar dem.