Författaren Anton Tjechov gjorde 1890 en resa till Sachalin, en ö utanför Rysslands östkust, sju tidszoner från Moskva. Tjechov, som precis fått reda på att han hade tuberkulos och därmed var döende, har skildrat sin resa i boken Ön Sachalin. Vid tiden var Sachalin, som är ungefär en och en halv gånger så stort som Danmark, en rysk fängelsekoloni. Kolonin hade etablerats med förhoppning om att straffångarna skulle exploatera ön på samma sätt som skett i Australien. Så blev det aldrig.

För Tjechov var Sachalin helvetet. Under sina två månader på ön träffar han bara en enda person som inte omgående vill ge sig av – en fånge som våldtagit sin dotter och skäms för mycket för att återvända hem.

Vissa menar att det var Tjechovs skildring av fångarnas vedervärdiga villkor, bestraffningarna och förnedringen som ledde till att situationen i kolonin blev något mer mänsklig. För Tjechov är det dock inte bara fängelsekolonin som gör ön till ett helvete. Precis allt framstår som hemskt. Jorden går inte att bruka, människorna är okunniga, till och med vädret är fruktansvärt. Ständigt klagar han på dimman och kylan. På Sachalin finns inget klimat, bara dåligt väder heter det på ett ställe. Om inte fängelseskildringen var så rörande, skulle ön Sachalin stundtals framstå som parodisk i allt sitt elände.

Den som i dag tar färjan från Vanino på ryska fastlandet till Cholmsk på Sachalin ser inga fångar utan fattiga arbetare. Kring Sachalin finns betydelsefulla oljefyndigheter och hit reser arbetare från hela före detta Sovjetunionen i hopp om jobb.

Man hör sällan om författaren Kristian Petri nuförtiden, men 1991 begav han sig till Sachalin, en resa som blev boken Resan till Sachalin. Ön hade länge varit stängd, men under Sovjetunionens sista år ändrades lagen och Petri blev en av de första utlänningar att besöka Sachalin.

Petri gör om delar av Tjechovs resa och han letar spår efter författaren, men Resan till Sachalin är också ett dokument över ett imperiums sista dagar. Alla Petri träffar är övertygade om att Sovjetunionen kommer att falla. 1991 tror ingen längre på systemet. De plakat som propagerar för perestrojka och reformering skrattar man åt. Många känner sig lurade av löften som aldrig infriades. Petri talar med Sachalins guvernör som prisar kapitalismen, även om det efter en stund mest framstår som om guvernören försöker rädda sig själv och sina gamla partivänner.

Det går att se Sachalin i Petris bok som en metafor för hela Ryssland. I texten kan man ana det vi nu vet: Det kommande sönderfallet och våldet.

I Tjechovs bok kan man också se Sachalin som en bild av Ryssland. Boken etablerar idén om Ryssland som ett fängelse och ger en föraning av vad som skulle komma. Tsarrysslands fängelsekoloni, som för Tjechov var helvetet på jorden, var för Aleksandr Solzjenitsyn en lätt ouvertyr till Stalins Gulag.

På färjan till Sachalin pratar jag med Bair, en byggnadsarbetare som för sjätte gången kommit till Sachalin för att arbete. Han är från Ulan-Ude och har rest i sex dagar för att ta sig hit.

Sachalin i dag är kanske inte en metafor för hela Ryssland. Landet är för stort och mångfacetterat för det. Men ön berättar något viktigt. Arbetarna som tar sig hit är fattiga. De unga jag pratar med verkar också sakna de äldres bildning.

Sachalin är så långt från Moskva man kan komma i Ryssland. Men oljan där är en förutsättning för huvudstadens lyx och överflöd. Oljan gör det möjligt för Ryssland att i internationella sammanhang kalla sig energisupermakt. Men inom landet han den skapat enorma skillnader.