De senaste åren har man haft St Patrick’s Day-parader i Moskva, men i år gav de lokala myndigheterna av någon anledning inget tillstånd. Paraden är mycket populär och anhängarna tänkte inte ge sig så lätt. De plockade fram sina tin whistles, lösskägg och säckpipor och ordnade en inofficiell parad.

Polisen fanns som sagt på plats. De enda som egentligen kunde uppröras av evenemanget var irländare – vissa klichéföreställningar om den gröna ön tänker omvärlden aldrig släppa. När polisen nu arresterade några av deltagarna blev det möjligt att se paraden, inte som en ofarlig fest, utan som en bild av den humörlösa repressiva makten. Man påmindes om föreställningen att Sovjetunionen gick under för att folk hade för tråkigt.

St Patrick’s Day-paraden är inte den enda ryska icke-ideologiska demonstrationen som haft problem med myndigheterna på senare tid. I Novosibirsk har den unge konstnären Artiom Loskutov hamnat i trubbel efter att på första maj ha anordnat ”monstrationer”.

En monstration ser ut som en vanlig demonstration, men deltagarna bär plakat med nonsensbudskap som ”Tanja gråt inte”, ”Än sen då?” och ”Pappa drick inte! Mamma ät inte!”. Den har blivit en lokal ungdomsfest och monstrationerna är mer populära än de ”riktiga” demonstrationerna på första maj. Men polisen gillar dem inte och också Artiom och de andra arrangörerna har arresterats.

Hur ska man förstå att de ryska myndigheternas rädsla för en nonsens-demonstration och en parad som hyllar ”irländsk kultur”? Vad är det de utmanar? Ja, egentligen ingenting. I själva verket påminner paradernas brist på ideologi om makten i Ryssland just nu. Inför det ryska parlamentsvalet för fyra år sedan talades det om ”Putins plan”. ”Putins plan – Rysslands framtid” stod det på affischer runt om i ryska städer. Skämtare och oppositionella kunde, genom att riva bort två bokstäver, ändra budskapet till Putins plan – Rysslands olycka.

Medlemmar i maktpartiet Enade Ryssland talade sig varma för Putins plan. Fast vad var planen egentligen? Fanns den nedskriven? Vissa antydde att så var fallet. Andra tycktes mena att det som dåvarande presidenten Vladimir Putin gjorde var Putins plan.

I Väst talas ofta om Putins nationalism och han sägs vilja återupprätta Sovjetunionen. Det finns inslag av sådana idéer i det han säger. Men signalerna är motsägelsefulla och i mycket handlar det om ett mycket fritt användande av symboler och gester från tidigare epoker – ingen regim är mer post-modern än Putins. Tittar man närmare företräder han i själva verket en ganska tom ideologi som inte strävar efter att skapa en ny människa eller påtvinga ideal.

Privat är friheten stor i Ryssland. Man kan i stort se, säga och läsa vad man vill. Så länge du inte tjänar för mycket pengar eller har politiska ambitioner lämnar den politiska makten dig – oftast – ifred. Vissa menar att denna frihet, kombinerat med att man fritt kan lämna Ryssland, är vad som hindrar landet från att reformeras.

Avsaknaden av ideologi tycks förvirra myndigheterna och till slut råder bara godtycke. Makten kan inte längre skilja på en maskerad och en politisk demonstration. Oppositionen kan lika gärna marschera under en irländsk flagga, som under hammaren och skäran.